Proverbs 5
1 My son, to my wisdom, attend, and, to mine understanding, incline thou thine ear:
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 That thou mayest preserve discretion, —and, as for knowledge, that thy lips may guard it.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For, with sweet droppings, drip the lips of her that is a stranger, and, smoother than oil, is her mouth;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 But, the latter end of her, is bitter as wormwood, sharp, as a two-edged sword!
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Lest, the path of life, she should ponder, her tracks have wandered she knoweth not [whither].
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Now, therefore, ye sons, hearken unto me, and do not turn away from the sayings of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Keep far from her thy way, and do not go near the opening of her house:
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Lest thou give, to other men, thy vigour, and thy years, to him that is cruel:
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Lest strange men, be well fed, by thy strength, and, thy toils, be in the house of the alien.
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 So shalt thou grieve in thy latter end, in the failing of thy flesh and of thy healthy condition;
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 And thou shalt say—How I hated correction! and, reproof, my heart disdained;
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Neither hearkened I to the voice of my teachers, nor, to my instructors, inclined I mine ear:
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Soon was I in all evil, in the midst of convocation and assembly.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drink thou water out of thine own cistern, and flowing streams out of the midst of thine own well.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Let not thy fountains, flow over, abroad, in the streets, dividings of waters:
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Let them be for thyself, alone, and not for strangers with thee.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Let thy well-spring be blessed, —and get thy joy from the wife of thy youth: —
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 A loving hind! a graceful doe! let, her bosom, content thee at all times, and, in her love, mayst thou stray evermore.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Wherefore, then, shouldst thou stray, my son, with a strange woman? or embrace the bosom of a woman unknown?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For, before the eyes of Yahweh, are the ways of a man, —and, all his tracks, doth he consider:
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 His own iniquities, shall entrap him with the lawless, and, by the cords of his own sin, shall he be seized.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 He, shall die, for lack of discipline, and, by the abounding of his perversity, shall he be lost.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
