Proverbs 31
1 The words of Lemuel the king, —the strain which was taught him by his mother: —
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 What, my son? and what, the son of my womb? aye what, the son of my vows?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Do not give, to women, thy strength, nor thy ways, to them who ruin kings.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 It is not for kings, O Lemuel, it is not for kings to drink wine, nor, for dignitaries, to desire strong drink,
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 Lest he drink, and forget that which is decreed, and alter the plea of any who are sorely oppressed.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Give strong drink, to him that is perishing, and wine, to such as are embittered in soul:
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Let him drink, and forget his poverty, and, his wearying toil, let him remember no more.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Open thy mouth for the dumb, for the cause of all the children of the departed.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Open thy mouth—judge righteously, —and administer justice for the poor and the needy.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 A virtuous woman, who can find? for, far beyond corals, is her worth.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 The heart of her husband, trusteth her, and, gain, he shall not lack:
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 She doeth him good and not evil, all the days of her life:
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 She seeketh wool and flax, and worketh willingly with her hands:
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 She is like the ships of the merchant, from afar, she bringeth in her food;
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 And she riseth, while yet it is night, and giveth food to her household, and a task to her maidens:
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 She considereth a field, and procureth it, Out of the fruit of her hands, she planteth a vineyard:
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 She girdeth, with strength her loins, and putteth vigour into her arms:
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 She tasteth, whether, good, be her merchandise, and her lamp, goeth not out by night:
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Her hands, she putteth forth to the distaff, and, her palms, lay hold of the spindle:
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 Her palm, she spreadeth out to the oppressed, and, her hands, she extendeth to the needy:
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 She feareth not, for her household, because of the snow, for, all her household, are clothed with crimson:
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Coverlets, she maketh for herself, Of white linen and of purple, is her clothing:
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Known in the gates, is her husband, when he sitteth, with the elders of the land:
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Fine linen wraps, she maketh and selleth, and, girdles, doth she deliver to the trader:
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Strength and dignity, are her clothing, and she laugheth at the time to come:
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Her mouth, she openeth with wisdom, and, the instruction of kindness, is on her tongue:
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 She looketh well to the goings of her household, and, the bread of idleness, will she not eat.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Her children rise up, and call her happy! her husband, and he praiseth her: —
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 Many daughters, have done virtuously, but, thou, excellest them all!
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Deceitful is loveliness and vain is beauty, The woman that revereth Yahweh, she, shall be praised:
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Give her of the fruit of her own hands, and let her own works, praise her in the gates.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
