Proverbs 31
1 The words of Lemuel the king, —the strain which was taught him by his mother: —
Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
2 What, my son? and what, the son of my womb? aye what, the son of my vows?
Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
3 Do not give, to women, thy strength, nor thy ways, to them who ruin kings.
Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
4 It is not for kings, O Lemuel, it is not for kings to drink wine, nor, for dignitaries, to desire strong drink,
O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
5 Lest he drink, and forget that which is decreed, and alter the plea of any who are sorely oppressed.
Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
6 Give strong drink, to him that is perishing, and wine, to such as are embittered in soul:
Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
7 Let him drink, and forget his poverty, and, his wearying toil, let him remember no more.
Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
8 Open thy mouth for the dumb, for the cause of all the children of the departed.
Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
9 Open thy mouth—judge righteously, —and administer justice for the poor and the needy.
Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
10 A virtuous woman, who can find? for, far beyond corals, is her worth.
Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
11 The heart of her husband, trusteth her, and, gain, he shall not lack:
Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
12 She doeth him good and not evil, all the days of her life:
Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
13 She seeketh wool and flax, and worketh willingly with her hands:
Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
14 She is like the ships of the merchant, from afar, she bringeth in her food;
Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
15 And she riseth, while yet it is night, and giveth food to her household, and a task to her maidens:
Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
16 She considereth a field, and procureth it, Out of the fruit of her hands, she planteth a vineyard:
Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
17 She girdeth, with strength her loins, and putteth vigour into her arms:
Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
18 She tasteth, whether, good, be her merchandise, and her lamp, goeth not out by night:
Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
19 Her hands, she putteth forth to the distaff, and, her palms, lay hold of the spindle:
Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
20 Her palm, she spreadeth out to the oppressed, and, her hands, she extendeth to the needy:
Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
21 She feareth not, for her household, because of the snow, for, all her household, are clothed with crimson:
Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
22 Coverlets, she maketh for herself, Of white linen and of purple, is her clothing:
Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
23 Known in the gates, is her husband, when he sitteth, with the elders of the land:
Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
24 Fine linen wraps, she maketh and selleth, and, girdles, doth she deliver to the trader:
Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
25 Strength and dignity, are her clothing, and she laugheth at the time to come:
Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
26 Her mouth, she openeth with wisdom, and, the instruction of kindness, is on her tongue:
Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
27 She looketh well to the goings of her household, and, the bread of idleness, will she not eat.
Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
28 Her children rise up, and call her happy! her husband, and he praiseth her: —
Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
29 Many daughters, have done virtuously, but, thou, excellest them all!
Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
30 Deceitful is loveliness and vain is beauty, The woman that revereth Yahweh, she, shall be praised:
Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
31 Give her of the fruit of her own hands, and let her own works, praise her in the gates.
Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
