Proverbs 29
1 He that being often reproved stiffeneth his neck, suddenly shall be hurt, and there be no healing.
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
2 When the righteous become great, the people rejoice, but, when a lawless man beareth rule, a people sigh.
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
3 A man who loveth wisdom, gladdeneth his father, but, a companion of harlots, destroyeth wealth.
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
4 A king, by justice, shall establish a land, —but, a man open to bribes, bringeth it to ruin.
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
5 A man who flattereth his neighbour, spreadeth, a net, over his steps.
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
6 In the transgression of a wicked man, is a snare, but, the righteous, doth shout in triumph and rejoice.
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
7 The righteous doth acknowledge the plea of the poor, but, the lawless, regardeth not knowledge.
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
8 Men given to mockery, inflame a city, —but, wise men, turn away anger.
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
9 A wise man pleading with a foolish man, whether he rage or laugh, there is no settlement.
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
10 Blood-thirsty men, hate the blameless man, and, as for the upright, they seek his life.
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
11 All his anger, doth a dullard let go, but, a wise man, by keeping it back, stilleth it.
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
12 When a ruler giveth heed to the word of falsehood, all his attendants, become lawless.
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
13 The poor man and the man of usury, meet together, he that enlighteneth the eyes of them both, is Yahweh.
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
14 When a king judgeth faithfully the poor, his throne, to futurity, shall be established.
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
15 A rod with rebuke, giveth wisdom, but, a youth unrestrained, bringeth shame to his mother.
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
16 When the lawless become great, transgression increaseth, but, the righteous, shall behold, their ruin.
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
17 Correct thy son, that he may give thee rest, that he may give delight to thy soul.
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
18 Where there is no vision, a people is let loose, but, he that keepeth instruction, how happy is he!
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
19 By words, a servant will not be corrected, though he perceiveth, yet is there no answer.
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
20 Thou hast seen a man hasty in his words, —there is, more hope of a dullard, than of him.
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
21 He that dealeth tenderly with his servant from childhood, in his after life, shall have him for a son.
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
22 A man given to anger, stirreth up strife, and, he that exceedeth in wrath, aboundeth in transgression.
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
23 The loftiness of a man, layeth him low, —but, one of a lowly spirit, shall attain unto honour.
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 He that shareth with a thief, hateth himself, an oath, he heareth, yet may not tell.
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
25 The fear of man, setteth a snare, but, he that trusteth in Yahweh, shall be placed on high.
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
26 Many, seek the face of a ruler, but, from Yahweh, is the sentence of each one.
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 An abomination to the righteous, is the man of perversity, and, an abomination to the lawless, is a man of straightforward way.
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
