Proverbs 26
1 As snow in summer, and as rain in harvest, so, unbecoming to a dullard is honour.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 As a sparrow in wandering, as a swallow in flying, so, a causeless curse, shall not alight.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of dullards.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Do not answer a dullard, according to his folly, lest, even thou thyself, become like him;
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Answer a dullard according to his folly, lest he become wise in his own eyes.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 One who cutteth off feet, one who drinketh down wrong, is he who sendeth a message by the hand of a dullard.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Useless are the legs of the lame, and a proverb, in the mouth of a dullard.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Like tying a stone to a sling, so, is he that giveth honour, to a dullard.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 A brier cometh into the hand of a drunken-man, a proverb into the mouth of dullards.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 [As] an archer who woundeth every thing, [so] one who hireth a dullard, and a drunkard crossing the sea.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 As, a dog, returneth onto his own vomit, a dullard, repeateth his folly.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Thou hast seen a man wise in his own eye, —more hope of a dullard, than of him!
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Saith the sluggard, A roaring lion in the road! A tearing lion in the midst of the broadways.
Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 The door, turneth on its hinges, and, the sluggard, upon his bed.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 The sluggard burieth his hand in the dish, he is too lazy to bring it back to his mouth.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Wiser is the sluggard in his own eyes, than, seven persons, who can answer with judgment.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 As he who layeth hold of the ears of a dog, is a passer-by, who giveth vent to his wrath over a quarrel, not his!
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 As a madman throwing firebrands, arrows and death,
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 So, is a man who deceiveth his neighbour, and saith, Was not, I, in sport?
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: "Jag gjorde det ju på skämt."
20 Without wood a fire is quenched, and, where there is no tattler, strife is hushed.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Black coal to burning blocks, and wood to fire, so is a contentious man, for kindling strife.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 the words of a tattler, are dainties, they, therefore go down into the chambers of the inner man.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Dross silver overlaid upon earthenware, so are burning lips, with a mischievous heart:
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 With his lips, the hater dissembleth, but, within himself, he layeth up deceit:
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Though he make gracious his voice, do not trust him, for, seven abominations, are in his heart:
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Hatred may clothe itself with guile, his wickedness shall be disclosed in the convocation.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 He that diggeth a pit, thereinto, shall fall, and, he that rolleth a stone, upon himself, shall it return.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 A false tongue, hateth them who are crushed by it, and, a flattering mouth, worketh occasion of stumbling.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
