< Proverbs 14 >
1 Every, wise woman, buildeth up her house, but, a foolish one, with her own hands, would break it down.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 He that walketh in his uprightness, is one who revereth Yahweh, but, he that is crooked in his way, is one who despiseth him.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 In the mouth of the foolish, is a haughty rod, but, as for the lips of the wise, thou shalt give heed to them!
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Without cattle, the crib is clean, but, much increase, is in the strength of the ox.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 A faithful witness, will not deceive, but a false witness, uttereth deceitful things.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 A scoffer seeketh wisdom, and there is none, but, knowledge, to the discerning, is easy.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Get thee from the presence of a man that is a dullard, when thou perceivest not the lips of knowledge.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 The wisdom of the prudent, is to understand his way, but, the folly of dullards, is a fraud.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 the foolish, scoff at guilt, but, between the upright, is good pleasure.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 The heart, knoweth its own bitterness, and, in its joy, no stranger shareth.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 The house of the lawless, shall be destroyed, but, the tent of the upright, shall flourish.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 There is a way that enticeth a man, but, at the latter end thereof, are the ways of death!
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Even, in laughter, the heart may be in pain, and, the latter end of gladness, be grief.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 With his own ways, shall be filled the backslider in heart, and, from himself, shall a good man [be satisfied].
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 The simple, believeth every word, but, the prudent, looketh well to his going.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 A wise man, feareth, and avoideth evil, but, a dullard, is haughty and confident.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 The impatient, worketh folly, and, a man of wicked devices, is hated.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 The simple inherit folly, but, the shrewd, crowneth himself with knowledge.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Abased are the wicked, before the good, and, the lawless, at the gates of the righteous.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Even by his neighbour, is a poor man hated, but, the lovers of the rich man, are many.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 He that sheweth contempt for his neighbour, sinneth, but, he that sheweth favour to the afflicted, how happy is he!
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Shall they not, become vagrants, who devise evil? but, lovingkindness and faithfulness, [be to] them who devise good.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 By all labour, there will be abundance, but, the talk of the lips, tendeth only to want.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 the crown of the wise, is their wealth, but, the folly of dullards, is, folly.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 A deliverer of souls, is a faithful witness, but, he that uttereth falsehoods, is a fraud.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 In the reverence of Yahweh, is strong security, and, his children, shall have a place of refuge.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 The reverence of Yahweh, is a well-spring of life, that a man may avoid the snares of death.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 In the multitude of a people, is the majesty of the king, but, in the ceasing of population, is the ruin of the prince.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 One slow to anger, hath great understanding, but, the hasty in spirit, exalteth folly.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 The life of the whole body, is a tranquil mind, but, a decay of the bones, is jealousy.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 The oppressor of the poor, hath reproached his Maker, but he that sheweth favour to the needy, is one who, holdeth Him in honour.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 By his own wickedness, shall the lawless man, be thrust down, but the righteous, seeketh refuge in his integrity.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 In the heart of the intelligent, reposeth wisdom, but, in the midst of dullards, it maketh itself known.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Righteousness, exalteth a nation, but, a reproach to any people, is sin.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 The good-pleasure of a king, is due to a servant who is discreet, but, his indignation, shall be against him that bringeth shame.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.