Matthew 27
1 Now, when morning came, all the High-priests and Elders of the people took, counsel, against Jesus, so as to put him to death:
Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom.
2 and, binding him, they led him away, and delivered him up unto Pilate the governor.
Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato.
3 Then, Judas who had delivered him up, seeing that he was condemned, being smitten with remorse, returned the thirty pieces of silver unto the High-priests and Elders,
När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta;
4 saying—I have sinned, in delivering up righteous blood. But, they, said—What is that to us? thou, shalt see to it for thyself.
Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om.
5 And, throwing the pieces of silver into the Temple, he withdrew, and, going away, hanged himself.
Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf.
6 But, the High-priests, taking the pieces of silver, said—It is not allowed, to cast them into the treasury; since, a price of blood, they are.
Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd.
7 And, taking counsel, they bought with them, the field of the potter, as a burial-place for strangers.
Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning;
8 Wherefore, that field hath been called Field of Blood, until this day.
Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag.
9 Then, was fulfilled, that which was spoken through Jeremiah the prophet, saying: And they took the thirty pieces of silver, as the value of him whom they had valued, whom they had valued, of Israel’s sons, —
Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn.
10 And gave them for the field of the potter, as, the Lord, directed me.
Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade.
11 Now, Jesus, stood before the governor; and the governor questioned him, saying—Thou, art the king of the Jews? And, Jesus, said—Thou, sayest.
Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det.
12 And, while he was being accused by the High-priests and Elders, he answered nothing.
Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet.
13 Then, Pilate saith unto him—Hearest thou not how many things against thee they are bearing witness?
Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?
14 And he answered him, no not so much as a single word, so that the governor was marvelling exceedingly.
Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga.
15 But, feast by feast, the governor had been wont to release one unto the multitude, a prisoner whom they were desiring.
Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade.
16 Now they had at that time a distinguished prisoner, called, Barabbas.
Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.
17 They therefore having come together, Pilate, said to them—Whom will ye I should release unto you? Barabbas? or Jesus, who is called Christ?
Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus?
18 For he knew that, for envy, they had delivered him up.
Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull.
19 And, as he was sitting upon the judgment seat, his wife sent unto him, saying: Have thou nothing to do with that righteous man, for, many things, have I suffered this day, by dream, because of him.
Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.
20 But, the High-priests and the elders, persuaded the multitudes, that they should claim Barabbas, but, Jesus, should, destroy.
Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum.
21 Now the governor, answering, said unto them—Which of the two desire ye I should release unto you? And they said—Barabbas!
Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam.
22 Pilate saith unto them—What then shall I do unto Jesus, who is called Christ? They all say—Let him be crucified!
Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom.
23 But, he, said—Indeed! what evil hath he done? But, they, vehemently, were crying aloud, saying—Let him be crucified!
Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.
24 And Pilate, seeing, that, nothing, it availed, but rather, a tumult, was arising, taking water, washed his hands of it before the multitude, saying—Innocent, am I, of the blood of this man, —Ye, shall see to it for yourselves.
Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.
25 And all the people, answering, said—His blood be upon us and upon our children!
Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn.
26 Then released he unto them Barabbas, but, scourging, Jesus, delivered him up, that he might be crucified.
Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas.
27 Then the soldiers of the governor, taking Jesus aside into the judgment-hall, gathered unto him all the band;
Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;
28 and, unclothing him, a scarlet scarf, put they about him, —
Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel;
29 and, plaiting a crown out of thorns, they put it upon his head, and a reed in his right hand, —and, kneeling before him, began to mock him, saying—Joy to thee, King of the Jews!
Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.
30 And, spitting upon him, they took the reed, and began striking upon his head.
Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud.
31 And, when they had mocked him, they put off him the scarf, and put on him his garments, and led him away unto the crucifying.
Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan.
32 And, as they were going forth, they found a man of Cyrene, by name, Simon, —the same, they impressed to bear his cross.
Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors.
33 And, coming into a place called Golgotha, that is to say, Skull-place,
Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen,
34 they gave him to drink, wine, with gall, mingled, and, tasting, he would not drink.
Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat.
35 And, having crucified him, they parted among themselves his garments, casting a cloth;
Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott.
36 and, being seated, were watching him there.
Och de såto der, och togo vara på honom.
37 And they put up, over his head, his accusation, written—THIS, IS JESUS, THE KING OF THE JEWS.
Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung.
38 Then, are crucified with him, two robbers, —one on the right hand, and one on the left.
Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra.
39 And, they who were passing by, were reviling him, shaking their heads,
Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud;
40 and saying—The man that taketh down the Temple and in three days buildeth it! Save, thyself! If thou art God’s, Son, come down from the cross.
Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.
41 Likewise, the High-priests, [also], mocking, with the Scribes and Elders, were saying: Others, he saved, —Himself, he cannot save:
Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade:
42 Israel’s King, he is! Let him come down, now, from the cross, —and we will believe on him!
Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom.
43 He hath put confidence upon God, Let him rescue him, now, if he desireth him; for he said, I am, God’s Son.
Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son.
44 And, the same thing, the robbers also, who were crucified with him, were casting in his teeth.
Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro.
45 Now, from the sixth hour, darkness, came upon all the land—until the ninth hour.
Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman.
46 And, about the ninth hour, Jesus uttered a cry, with a loud voice, saying—Eloi! Eloi! lema sabachthanei? that is, My God! my God! to what end hast thou forsaken me?
Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
47 Now certain of them who were there standing, when they heard, began to say—This man, calleth, Elijah.
Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.
48 And, straightway, one from among them, running, and taking a sponge, and filling it with vinegar and putting it on a reed, was giving him to drink;
Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.
49 but, the rest, said—Stay! let us see whether Elijah is coming, and will save him. But, another, taking a spear, pierced his side, and there came forth water and blood.
Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.
50 And, Jesus, again crying out with a loud voice, dismissed the spirit.
Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
51 And lo! the veil of the Temple, was rent, from top to bottom, into two; and, the earth, was shaken, and, the rocks, were rent;
Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.
52 and, the tombs, were opened and, many bodies of the holy ones who had fallen asleep, arose, —
Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp;
53 and, coming forth out of the tombs after his arising, entered into, the holy city, and plainly appeared unto many.
Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.
54 Now, the centurion, and those with him watching Jesus, seeing the earthquake and the things coming to pass, were violently affrighted, saying—Truly, God’s Son, was, he!
Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son.
55 Now there were there, many women, from afar, beholding, who indeed had followed Jesus from Galilee, ministering unto him;
Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom.
56 among whom was Mary the Magdalene, also Mary the mother of James and Joseph, and the mother of the sons of Zebedee.
Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.
57 And, when, evening, arrived, there came a rich man from Arimathaea, whose name was Joseph, who also, himself, had been discipled unto Jesus.
Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge.
58 The same, going unto Pilate, claimed the body of Jesus. Then, Pilate commanded it to be given up.
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven.
59 And Joseph, taking the body, wrapped it up in a clean Indian-cloth,
Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde;
60 and laid it in his new tomb, which he had hewn in the rock, and, rolling near a large stone unto the door of the tomb, departed.
Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde.
61 Now there were there, Mary the Magdalene, and the other Mary, sitting over against the sepulchre.
Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena.
62 And, on the morrow, which is after the preparation, the High-priests and the Pharisee were gathered together unto Pilate,
Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;
63 saying—Sir! we have been put in mind that, that deceiver, said, while yet living, —After three days, will I, arise.
Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp.
64 Command, therefore, that the sepulchre be made secure until the third day, —lest once the disciples should come and steal him, and say unto the people, He hath arisen from the dead! and, the last deception, shall be, worse than the first.
Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första.
65 Pilate saith unto them—Ye have a guard: Go your way, secure it for yourselves, as ye know how.
Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen.
66 And, they, went and secured for themselves the sepulchre, sealing the stone, with the guard.
Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen.
