Mark 8
1 In those days, there being, again a large multitude, and they not having any thing to eat, calling near the disciples, he saith unto them—
Då vid samma tid åter mycket folk hade kommit tillstädes, och de icke hade något att äta, kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem:
2 I am moved with compassion towards the multitude, because, already three days, abide they with me, and they have nothing to eat;
»Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta.
3 and, if dismiss them fasting unto their home, they will be exhausted in the way, —and, certain of them, are, from afar.
Om jag nu låter dem fastande gå ifrån mig hem, så uppgivas de på vägen; somliga av dem hava ju kommit långväga ifrån.»
4 And his disciples answered him—Whence shall any one be able, here, to fill, these, with bread, in a desert?
Då svarade hans lärjungar honom: »Varifrån skall man här i en öken kunna få bröd till att mätta dessa med?»
5 And he was questioning them—How many loaves have ye? and they said—Seven.
Han frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju.»
6 And he sendeth word to the multitude, to fall back upon the ground. And, taking the seven loaves, giving thanks, he brake, and was giving unto his disciples, that they might be setting before them; and they set before the multitude.
Då tillsade han folket att lägra sig på marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav åt sina lärjungar, för att de skulle lägga fram dem; och de lade fram åt folket.
7 And they had a few small fishes; and, blessing them, he bade them set, these also, before them.
De hade ock några få småfiskar; och när han hade välsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lägga fram dem.
8 And they did eat, and were filled, and took up remainders of broken pieces, seven hampers.
Så åto de och blevo mätta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken.
9 Now they were about four thousand; and he dismissed them.
Men antalet av dem som voro tillstädes var vid pass fyra tusen. Sedan lät han dem skiljas åt.
10 And, straightway, entering into the boat with his disciples, he came into the parts of Dalmanutha;
Och strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
11 and forth came the Pharisees, and began discussing with him, seeking of him, a sign from the heaven, testing him.
Och fariséerna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville sätta honom på prov och begärde av honom något tecken från himmelen.
12 And, deeply sighing in his spirit, he saith—Why, doth this generation seek, a sign? Verily, I say—there shall, not be given, to this generation, a sign.
Då suckade han ur sin andes djup och sade: »Varför begär detta släkte ett tecken? Sannerligen säger jag eder: Åt detta släkte skall intet tecken givas.»
13 And leaving them, again, embarking, he departed unto the other side.
Så lämnade han dem och steg åter i båten och for över till andra stranden.
14 And they forgot to take loaves, and, save one loaf, they had nothing with them in the boat.
Och de hade förgätit att taga med sig bröd; icke mer än ett enda bröd hade de med sig i båten.
15 And he began charging them, saying—Mind! beware of the leaven of the Pharisees, and of the leaven of Herod!
Och han bjöd dem och sade: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas surdeg och för Herodes' surdeg.»
16 And they began deliberating one with another, because they had no loaves.
Då talade de med varandra om att de icke hade bröd med sig.
17 And, taking note, he saith unto them—Why do ye deliberate, because ye have no, loaves? Not yet perceive ye, neither understand, —keep ye your hearts, hardened?
Men när han märkte detta, sade han till dem: »Varför talen I om att I icke haven bröd med eder? Fatten och förstån I då ännu ingenting? Äro edra hjärtan så förstockade?
18 Eyes having, see ye not? and ears having, hear ye not? and remember ye not
I haven ju ögon; sen I då icke? I haven ju öron; hören I då icke?
19 when, the five loaves, I brake unto the five thousand, how many baskets, full of broken pieces, ye took up? They say unto him—Twelve, —
Och kommen I icke ihåg huru många korgar fulla av stycken I samladen upp, när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen?» De svarade honom: »Tolv.»
20 When the seven, unto the four thousand, how many hampers, full measure, of broken pieces, ye took up? And they say unto him—Seven. And he was saying unto them—
»Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, huru många korgar fulla av stycken samladen I då upp?» De svarade: »Sju.»
21 Not yet, do ye understand?
Då sade han till dem: »Förstån I då ännu ingenting?»
22 And they come into Bethsaida. And they bring unto him one blind, and beseech him that him, he would touch.
Därefter kommo de till Betsaida. Och man förde till honom en som var blind och bad honom att han skulle röra vid denne.
23 And, laying hold of the hand of the blind man, he brought him forth outside the village, and, spitting into his eyes, laying his hands upon him, he was asking him—Anything, seest thou?
Då tog han den blinde vid handen och ledde honom utanför byn; sedan spottade han på hans ögon och lade händerna på honom och frågade honom: »Ser du något?»
24 and, looking up, he was saying—I see men, because, like trees, I behold them walking
Han såg då upp och svarade: »Jag kan urskilja människorna; jag ser dem gå omkring, men de likna träd.»
25 Then again, put he his hands upon his eyes, and he saw clearly, and was restored, and was seeing distinctly, in broad splendour, all things together.
Därefter lade han åter händerna på hans ögon, och nu såg han tydligt och var botad och kunde jämväl på långt håll se allting klart.
26 And he sent him away unto his house, saying—Not even into the village, mayest thou enter.
Och Jesus bjöd honom gå hem och sade: »Gå icke ens in i byn.»
27 And forth went Jesus and his disciples, into the villages of Caesarea of Philip. And, in the way, he was questioning his disciples, saying unto them—Who, are men saying that I am?
Och Jesus gick med sina lärjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. På vägen dit frågade han sina lärjungar och sade till dem: »Vem säger folket mig vara?»
28 And they answered him, saying—John the Immerser, and, others, Elijah, —and, others, One of the prophets.
De svarade och sade: »Johannes döparen; andra säga dock Elias, andra åter säga: 'Det är en av profeterna.'»
29 And, he, went on to question them—But, who, say, ye, that I am? Peter, answering, saith unto him—Thou, art, the Christ.
Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?» Petrus svarade och sade till honom: »Du är Messias.»
30 And he straitly charged them, that, no one, they should tell concerning him.
Då förbjöd han dem strängeligen att för någon säga detta om honom.
31 And he began to be teaching them—The Son of Man, must needs suffer many things, and be rejected by the Elders and the High-priests and the Scribes, —and be slain; and, after three days, arise.
Sedan begynte han undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket, och att han skulle bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han tre dagar därefter skulle uppstå igen.
32 And, openly, was he speaking the word. And Peter, taking him aside, began to rebuke him.
Och han talade detta i oförtäckta ordalag. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom.
33 But, he, turning round and looking upon his disciples, rebuked Peter, and saith—Withdraw behind me, Satan! because thou art not regarding the things, of God, but the things, of men.
Men han vände sig om, och när han då såg sina lärjungar, talade han strängt till Petrus och sade: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
34 And, calling near the multitude with his disciples, he said unto them—If anyone willeth, after me, to come, let him deny himself, and take up his cross, and be following me.
Och han kallade till sig folket jämte sina lärjungar och sade till dem: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig.
35 For, whosoever willeth, his own life, to save, shall lose it, but, whosoever shall lose his life for the sake [of me and] of the glad-message, shall save it;
Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
36 For, what doth it profit a man, to gain the whole world, and be made to forfeit his life?
Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?
37 For what can a man, give, in exchange for his life?
Och vad kan en människa giva till lösen för sin själ?
38 For, whosoever shall be ashamed of me and of my words, in this adulterous and sinful generation, the Son of Man also, will be ashamed, of him, whensoever he shall come, in the glory of his Father, with the holy messengers.
Den som blyges för mig och för mina ord, i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall ock Människosonen blygas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.»
