Mark 2
1 And, entering again into Capernaum, after some days, it was heard say—He is in a house;
Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma,
2 and many were gathered together, so that no longer was there room even in the approaches to the door, —and he began speaking unto them the word;
församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem.
3 and they come, bearing unto him a paralytic, upborne by four, —
Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.
4 and, not being able to get near him by reason of the multitude, they uncovered the roof where he was, and, having broken it up, they began letting down the couch whereon the paralytic was lying;
Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame låg på.
5 and, Jesus, seeing their faith, saith unto the paralytic—Child! forgiven are thy sins!
När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: "Min son, dina synder förlåtas dig."
6 Now there were certain of the Scribes there, sitting and deliberating in their hearts, —
Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan:
7 Why doth, this, man thus talk? he is speaking profanely! Who can forgive sins, save one, God?
"Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?"
8 And Jesus, straightway, taking note in his spirit, that [thus] they are deliberating within themselves, saith [unto them]—Why, these things, are ye deliberating in your hearts?
Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig själva; och han sade till dem: "Huru kunnen I tänka sådant i edra hjärtan?
9 Which is easier—to say unto the paralytic, Forgiven are thy sins, or to say, Rise, [and] take up thy couch, and be walking?
Vilket är lättare, att säga till den lame: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp, tag din säng och gå'?
10 But, that ye may know that the Son of Man hath authority to be forgiving sins upon the earth, he saith to the paralytic:
Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder,
11 To thee, I say, Rise, take up thy couch, and be going thy way unto thy house.
så säger jag dig" (och härmed vände han sig till den lame): "Stå upp, tag din säng och gå hem."
12 And he arose, and, straightway taking up the couch, went forth before all, —so that all were beside themselves and were glorifying God, [saying]—Thus, we never saw it!
Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn, så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade: "Sådant hava vi aldrig sett."
13 And he went forth again by the sea, —and all the multitude was coming unto him, and he began teaching them.
Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem.
14 And, passing by, he saw Levi, the son of Alphaeus, sitting over the tax-office, —and saith unto him—Be following me! And, arising, he followed him.
När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: "Följ mig." Då steg han upp och följde honom.
15 And it cometh to pass, that he is reclining in his house, and many tax-collectors and sinners were reclining with Jesus and his disciples; for there were many, and they began following him.
När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som följde honom.
16 And the Scribes and Pharisees, seeing that he was eating with the sinners and the tax-collectors, began saying unto his disciples—With the tax-collectors and sinners, is he eating?
Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: "Huru kan han äta med publikaner och syndare?"
17 And, hearing it, Jesus saith unto them—No need, have the strong of a physician, but they who are sick, I came not to call the righteous, but sinners.
När Jesus hörde detta, sade han till dem: "Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare."
18 And the disciples of John and the Pharisees were fasting; and they come and say unto him—For what cause, do, the disciples of John and the disciples of the Pharisees, fast, whereas, thy disciples, fast not?
Och Johannes' lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom och sade till honom: "Varför fasta icke dina lärjungar, då Johannes' lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?"
19 And Jesus said unto them—Is it possible for the sons of the bridechamber, while the bridegroom is with them, to be fasting? So long as they have the bridegroom with them, it is impossible, to fast.
Jesus svarade dem: "Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta.
20 But there will come days, when the bridegroom shall be taken from them, and, then, they will fast, in that day.
Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då, på den tiden, skola de fasta. --
21 No one, seweth a patch of unshrunk cloth upon an old mantle, —otherwise, at least, the shrinking teareth away from it—the new from the old—and, a worse rent is made.
Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.
22 And, no one, poureth new wine into fold skins, —otherwise, at least, the wine will burst the skins, and the wine is lost, and, the skins. [But new wine is for unused skins.]
Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar."
23 And it came to pass, that he, on the Sabbath, was passing through the cornfields, and his disciples began to be going forward, plucking the ears of corn.
Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gingo.
24 And, the Pharisees, were saying, —See! why are they doing, on the Sabbath, what is not allowed?
Då sade fariséerna till honom: "Se! Huru kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?"
25 And he saith unto them—Have ye never read what David did, when he had need and hungered, —he, and they who were with him:
Han svarade dem: "Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga:
26 [how] he entered into the house of God, while Abiathar was High-priest, and, the presence-bread, did eat, —which it is not allowed to eat, save unto the priests, —and gave, unto them also who were with him?
huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden -- fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd -- och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?"
27 And he was saying unto them—The Sabbath, for man, was made, and not, man, for, the Sabbath:
Därefter sade han till dem: "Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull.
28 So that the Son of Man is, Lord, even of the Sabbath.
Så år då Människosonen herre också över sabbaten."
