Luke 23
1 And one and all the throng of them, arising, led him unto Pilate.
Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
2 And they began to accuse him, saying—This one, found we, perverting our nation, and forbidding to give, tribute unto Caesar, —and affirming himself to be, an anointed king.
Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
3 And, Pilate, questioned him, saying—Art, thou, the king of the Jews? And, he, answering him, said—Thou, sayest.
Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
4 And, Pilate, said unto the High-priests and the multitudes, Nothing, find I, worthy of blame, in this man.
Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
5 But, they, began to be urgent, saying—He is stirring up the people, teaching along all Judaea, even beginning from Galilee unto this place.
Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
6 Now, Pilate, hearing [that], questioned whether the man was, a Galilaean.
Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
7 And, getting to know that he was of the jurisdiction of Herod, he sent him back unto Herod, he also, being in Jerusalem in these days.
Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
8 And, Herod, seeing Jesus, rejoiced exceedingly; for he had been, a considerable number of times, wishing to see him, —because he had heard concerning him, and was hoping, some sign, to behold, by him, brought to pass.
Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.
9 And he went on to question him in a good many words; but, he, answered him, nothing.
Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
10 And the High-priests and the Scribes stood vehemently accusing him.
Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
11 And Herod with his soldiery, having set him at nought, and mocked him, threw about him a gorgeous robe, and sent him back unto Pilate.
Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12 And they became friends—both Herod and Pilate—on the self-same day, one with another; for they had previously been at enmity between themselves.
Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13 And, Pilate, calling together the High-priests, and the Rulers, and the people,
Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14 said unto them—Ye brought unto me this man, as one turning away the people, and lo! I, in your presence, examining him, found, nothing, in this man worthy of blame, in respect of the things whereof ye were making accusation against him.
Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
15 Nay! nor Herod; for he hath sent him back unto you, —and lo! nothing worthy of death, hath been done by him.
Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16 So, then, chastising him, I will release him.
Derföre vill jag näpsan och släppan.
Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18 But they cried aloud, with the whole throng, saying—Away with this man! and release unto us Barabbas: —
Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19 who indeed, because of a certain revolt which had occurred in the city, and of murder, had been thrown into prison.
Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20 Again, however, Pilate, called out unto them, wishing to release Jesus.
Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21 But, they, called out in return, saying—Crucify! crucify him!
Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22 But, he, the third time, said unto them—Why! what base thing hath this man done? Nothing worthy of death, found I in him. Chastising him, then, I will release him!
Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23 But they became urgent with loud voices, claiming to have him crucified; and their voices began to prevail.
Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24 And, Pilate, consented, that their request should be granted;
Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25 and released him who, for revolt and murder, had been cast into prison, whom they claimed, —whereas, Jesus, delivered he up unto their will.
Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26 And, as they led him away, they laid hold of a certain Simon, a Cyrenian, coming from the country, —they laid on him the cross, that he might bear it after Jesus.
Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27 And there was following him a great throng of the people, and of women, who were smiting themselves and lamenting him.
Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28 But, turning towards them, Jesus said—Daughters of Jerusalem! Do not weep for me; but, for yourselves, be weeping, and for your children.
Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.
29 For lo! days are coming, in which they will say—Happy the barren! even the wombs that never bare, and the breasts that never gave suck.
Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
30 Then, will they begin to say—unto the mountains, Fall upon us! and unto the hills, Cover us!
Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
31 Because if, in moist wood, these things, they are doing, —in, the dry, what shall happen?
Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
32 And there were being led, two other evil-doers also, to be lifted up.
Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33 And, when they came into the place which was called Skull, there, they crucified him; and the evil-doers, one indeed on the right hand, and the other on the left.
Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
34 But, Jesus, was saying—Father! forgive them; for they know not what they do. And, when they were parting his garments, they cast lots.
Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
35 And the people were standing, looking on. But the rulers were sneering, saying—Others, he saved, let him save himself, —if, this, is, the Christ of God, the Chosen.
Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.
36 Moreover the soldiers also mocked him, —coming near, offering, vinegar, unto him,
Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
37 and saying—If, thou, art the King of the Jews, save thyself.
Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
38 Now there was an inscription also, over him—THE KING OF THE JEWS, THIS!
Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
39 And, one of the suspended evil-doers, began to defame him—Art not, thou, the Christ? Save thyself and us!
Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40 But the other, answering, rebuked him, and said—Neither fearest, thou, God, in that thou art, in the same judgment?
Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41 And, we, indeed, justly, —for, things worthy of what we have done, are we duly receiving, but, this man, nothing amiss, hath done.
Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
42 And he went on to say—Jesus! remember me, whensoever thou shalt come into thy kingdom.
Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
43 And he said unto him—Verily, I say unto thee this day: With me, shalt thou be in Paradise.
Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
44 And it was already about the sixth hour, and, darkness, came upon the whole land, until the ninth hour, —
Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
45 the sun failing; and the veil of the temple was rent in the midst.
Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 And, calling out with a loud voice, Jesus said—Father! into thy hands, I commend my spirit. And, this, saying, he ceased to breathe.
Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
47 And the centurion, beholding that which came to pass, began to glorify God, saying—In very deed, this man, was, righteous.
Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48 And, all the multitudes who had been drawn together unto this spectacle, having looked upon the things that came to pass, smiting their breasts, began to return.
Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
49 But all they who were acquainted with him, were standing afar off, women also who had followed with him from Galilee, —beholding these things.
Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50 And lo! a man, by name Joseph, being, a councillor, —a good and righteous man
Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
51 (the same had not consented unto their plan and deed), —from Arimathaea, a city of the Jews, who was awaiting the kingdom of God,
Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 the same, going unto Pilate, claimed the body of Jesus.
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
53 And, taking it down, he wrapped it in a fine Indian cloth, and laid him in a tomb hewn in stone, —where no one as yet was lying.
Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
54 And it was a day of preparation, and, a Sabbath, was about to dawn.
Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
55 And the women, they who had come out of Galilee with him, following after, observed the tomb, and how his body was laid.
Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
56 And, returning, they made ready spices and perfumes. And, on the Sabbath, indeed, they were quiet, according to the commandment;
Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.
