Lamentations 5
1 Remember, O Yahweh, what hath befallen us, Look around, and see our reproach:
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance, turned over to foreigners, our houses, to aliens.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Orphans, have we become, and fatherless, our mothers, are widows indeed.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Our water—for silver, have we drunk, our wood—for a price, cometh in.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Upon our necks, are our pursuers, We labour, and there is allowed us no rest.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 To Egypt, have we stretched out our hand, to Assyria, to be satisfied with bread.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers, sinned, and are not, and, we, their iniquities, have borne.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Slaves, have ruled over us, There is none to set free from their hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 At the risk of our life, do we bring in our bread, because of the sword of the desert.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin, as with a furnace, is scorched, because of the hot winds of famine.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Women—in Zion, were ravished, virgins, in the cities of Judah!
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes, by their hand, have been hanged, The faces of elders, not honoured.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Young men, a millstone, have lifted, and, youths, under wood, have staggered.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Elders, from the gates, have ceased. Young men, from their music.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Ceased hath the joy of our hearts, Changed to mourning, our dance.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Fallen is the crown of our head. Surely woe to us, for we have sinned.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 For this cause, faint is our heart, For these things, dimmed are our eyes:
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Because of Mount Zion, which is desolate, jackals, have gone prowling therein.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Thou, O Yahweh, unto times age-abiding, dost remain, Thy throne, from generation to generation:
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Wherefore shouldst thou perpetually forget us? forsake us, to length of days?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Bring us back, O Yahweh, unto thyself, and we will come back! Renew our days, as of old;
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 For though thou hast not, utterly rejected, us, thou art wroth with us—exceedingly!
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
