Lamentations 3
1 I, am the man, that hath seen affliction, by the rod of his indignation;
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Me, hath he driven out and brought into darkness, and not light;
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely, against me, doth he again and again, turn his hand all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 He hath worn out my flesh and my skin, hath broken my bones;
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He hath built up against me, and carried round me, fortifications and a trench;
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 In dark places, hath he made me sit, like the dead of age-past times.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He hath walled up around me, that I cannot get out, hath weighted my fetter;
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Yea, when I make outcry and implore, he hath shut out my prayer;
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He hath walled in my ways with hewn stone, my paths, hath he caused to wind back.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 A bear lying in wait, he is to me, a lion, in secret places;
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 My ways, hath he turned aside, and hath torn me in pieces, hath made me desolate;
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He hath trodden his bow, and set me up, as a mark for the arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He hath caused to enter my reins, the sons of his quiver;
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I have become a derision to all my people, their song all the day;
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He hath sated me with bitter things, hath drenched me with wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 And he hath crushed, with gravel-stones, my teeth, hath made me cower in ashes;
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 And thou hast thrust away from welfare, my soul, I have forgotten prosperity;
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I said, Vanished is mine endurance, even mine expectation, from Yahweh.
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Remember my humiliation and my fleeings, the wormwood and poison;
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Thou wilt, indeed remember, that, bowed down concerning myself, is my soul;
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 This, will I bring back to my heart, therefore, will I hope.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 The lovingkindnesses of Yahweh, verily they are not exhausted, Verily! not at an end, are his compassions:
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 New things for the mornings! Abundant is thy faithfulness:
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 My portion, is Yahweh, saith my soul, For this cause, will I wait for him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Good is Yahweh, to them who wait for him, to the soul that will seek him;
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Good it is—both to wait and to be silent, for the deliverance of Yahweh;
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Good it is for a man, that he should bear the yoke in his youth.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Let him sit alone, and keep silence, because he took it upon himself:
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Let him put, in the dust, his mouth, peradventure, there is hope!
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Let him give, to him that smiteth him, his cheek, let him be sated with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Surely My Lord, will not cast off, unto times age-abiding;
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Surely, though he cause grief, yet will he have compassion, according to the multitude of his lovingkindnesses;
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Surely he hath not afflicted from his heart, nor caused sorrow to the sons of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To crush, under his feet, any of the prisoners of the earth;
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 To turn aside the right of a man, before the face of the Most High;
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 To oppress a son of earth in his cause, My Lord, hath made no provision.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who was it that spake, and it was done, [when], My Lord, had not commanded?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Out of the mouth of the Most High, Proceed there not misfortunes and blessing?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Why should a living son of earth complain, [Let] a man [complain] because of his sins?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let us search out our ways, and examine them well, and let us return unto Yahweh;
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let us lift up our heart, to the opened palms, to the Mighty One in the heavens;
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We, have trespassed and rebelled, Thou, hast not pardoned.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thou hast covered thyself with anger, and pursued us, hast slain—hast not spared;
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thou hast screened thyself with the clouds, that prayer, should not pass through;
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Offscouring and refuse, dost thou make us, in the midst of the peoples.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 With their mouth, opened wide over us, [stand] all our foes.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Terror and a pit, have befallen us, tumult and grievous injury;
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 With streams of water, mine eye runneth down, over the grievous injury of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mine eye, poureth itself out and ceaseth not, without relief;
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Until Yahweh out of the heavens shall look forth, and see,
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mine eye dealeth severely with my soul, because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 They, have laid snares, for me as a bird, who are mine enemies without cause:
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They have cut off, in the dungeon, my life, and have cast a stone upon me;
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters, flowed over, my head, I said, I am cut off!
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 I have called upon thy Name, O Yahweh, out of the dungeon below;
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 My voice, thou hast heard, —do not close thine ear to my respite, to mine outcry;
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Thou drewest near, in the day I kept calling on thee, thou saidst, Do not fear!
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Thou hast pleaded, O My Lord, the pleas of my soul, hast redeemed my life;
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Thou hast beheld, O Yahweh, my failure to get justice, Pronounce thou my sentence;
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Thou hast seen all their vindictiveness, all their plots against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Thou hast heard their reproach, O Yahweh, all their plots against me;
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The lips of mine assailants, and their mutterings, are against me, all the day;
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 On their downsitting and their uprising, do thou look, I, am their song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Thou wilt render to them a recompense, O Yahweh, according to the work of their hands;
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Thou wilt suffer them a veiling of heart, thy curse to them;
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Thou wilt pursue in anger, and wilt destroy them, from under the heavens of Yahweh.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
