John 17
1 These things, spake Jesus, and, lifting up his eyes unto heaven, said: —Father! The hour is come! Glorify thy Son, that, the Son, may glorify, thee, —
Detta talade Jesus, och lyfte upp sin ögon till himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara din Son, att din Son förklarar ock dig.
2 Even as thou gavest him authority over all flesh, that, as touching whatsoever thou hast given him, he might give unto them, life age-abiding. (aiōnios g166)
Såsom du hafver gifvit honom magt öfver allt kött, att allom dem, som du hafver honom gifvit, skall han gifva evinnerligit lif. (aiōnios g166)
3 And, this, is the age-abiding life, That they get to know thee, the only real God, and him whom thou didst send, Jesus Christ. (aiōnios g166)
Och detta är evinnerligit lif, att de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafver, Jesum Christum. (aiōnios g166)
4 I, glorified thee on the earth, The work, finishing, which thou hast given me that I should do.
Jag hafver förklarat dig på jordene; jag hafver fullbordat det verk, som du mig; gifvit hafver att jag göra skulle.
5 And, now, glorify me—thou, Father! with thyself, with the glory which I had, before the world’s existence, with thee.
Och nu, Fader, förklara du mig när dig sjelfvom, med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna verlden var.
6 I manifested thy name, unto the men whom thou gavest me out of the world: Thine, they were, and, to me, thou gavest them, and, thy word, have they kept:
Jag hafver uppenbarat ditt Namn menniskomen, som du hafver mig gifvit af verldene; de voro dine, och du hafver gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord.
7 Now, have they come to know, That, all things, as many as thou gavest me, are, from thee;
Nu hafva de förstått, att allt det du mig gifvit hafver, är af dig.
8 And, the declarations which thou gavest me, have I given them, and, they, received them, and came to know in truth, that, from thee, came I forth, —and they believed, that, thou, didst send me forth.
Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver.
9 I, concerning them, make request: not, concerning the world, do I make request, but concerning them whom thou hast given me, because, thine, they are, —
Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine.
10 And, all my possessions, are, thine, and, thy possessions, mine, and I have been glorified in them.
Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem.
11 And, no longer, am I in the world, and, they, are, in the world, —and, I, unto thee, am coming. Holy Father! Keep them in thy name which thou hast given me, that they may be one, as, we.
Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi.
12 When I was with them, I, kept them in thy name which thou hast given me, —And I kept watch, and, none from among them, went the destruction, —save the son of destruction, that, the Scripture, might be fulfilled.
När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas.
13 But, now, unto thee, am I coming; and, these things, am I speaking in the world, that they may have my own joy fulfilled in themselves.
Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.
14 I, have given them thy word, and, the world, hated them, because they are not of the world—even as, I, am not of the world.
Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
15 I request not, that thou wouldst take them out of the world, but that thou wouldst keep them out of the evil:
Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo.
16 Of the world, they are not, even as, I, am not of the world.
De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
17 Hallow them in the truth: Thine own word, is, truth:
Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.
18 Even as thou didst send me forth into the world, I also, send them forth into the world;
Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.
19 And, on their behalf, I, hallow myself, that, they also, may have become hallowed in truth.
Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.
20 Not however concerning these alone, do I make request, but, concerning them also who believe, through their word, on me:
Men icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig;
21 That they, all, may be, one, —even as, thou, Father, in me, and, I, in thee, —that, they also, in us, may be; —that, the world, may believe that, thou, didst send me forth.
Att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt.
22 And, I, the glory which thou hast given to me, have given to them, that they may be one, even as, we, are, one.—
Och jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;
23 I, in them and, thou, in me; That they may have been perfected into, one, —That the world may get to know, that, thou, didst send me forth, and didst love them even as thou didst love, me.
Jag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade.
24 Father! As touching that which thou hast given me, I desire—That, where, I, am, they also, may be, with me, that they may behold my own glory which thou hast given me, —because thou lovedst me, before the foundation of the world.
Fader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad.
25 Righteous Father! And so, the world, came not to know thee; but, I, came to know thee, and, these, came to know that, thou, didst send me forth:
Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver.
26 And I made known unto them thy name, and will make known, —that, the love wherewith thou lovedst me, in them, may be, and, I, in them.
Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem,
