John 12
1 Jesus, therefore, six days before the passover, came unto Bethany, where Lazarus was, whom Jesus had raised from among the dead.
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
2 So they made for him a supper, there; and, Martha, was ministering, but, Lazarus, was one of them who were reclining with him.
Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
3 Mary, therefore, taking a pound of pure nard perfume, very precious, anointed the feet of Jesus, and wiped, with her hair, his feet; and, the house, was filled with the fragrance of the perfume.
Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
4 [But] Judas Iscariot, one of his disciples, he that was about to deliver him up, saith—
Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
5 Why was, this perfume, not sold for three hundred denaries, and given unto the destitute?
Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
6 Howbeit he said this, not that, for the destitute, he cared, but because, a thief, he was, and holding, the bag, used to carry away, what was cast therein.
Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7 Jesus, therefore, said—Let her alone, that, for the day of my burial, she may observe it;
Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8 For, the destitute, always, have ye with you, whereas, me, not always, have ye.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9 The great multitude of the Jews, therefore, got to know that he was, there, and came, not on account of Jesus only, but that, Lazarus also, they might see, whom he had raised from among the dead.
Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10 But the High-priests took counsel, that Lazarus also, they might put to death;
Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11 because, many of the Jews, by reason of him, were withdrawing, and believing on Jesus.
Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12 On the morrow, the great multitude that had come unto the feast, hearing that Jesus was coming into Jerusalem,
Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13 took the branches of the palm trees, and went out to meet him, and began crying aloud—Hosanna! Blessed is he that is coming in the name of the Lord, —even the King of Israel!
Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14 And Jesus, finding a young ass, took his seat thereon, just as it is written—
Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15 Do not fear, O daughter of Zion! Lo! thy king, cometh, sitting upon the colt of an ass.
Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16 These things, his disciples noticed not, at the first; but, when Jesus was glorified, then, remembered they that, these things, had, for him, been written, —and that, these things, they had done unto him.
Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17 The multitude, therefore, that was with him when he called, Lazarus, out of the tomb, and raised him from among the dead, was bearing witness.
Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
18 On this account, the multitude met him also, because they heard that he had done, this sign.
Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
19 the Pharisees, therefore, said among themselves—Ye observe that ye are profiting nothing: See! the world, after him, hath gone away.
Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
20 Now there were certain Greeks, from among them who were coming up that they might worship in the feast.
Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
21 These, therefore, came unto Philip, him who was from Bethsaida of Galilee, —and were requesting him, saying—Sir! We desire to see, Jesus.
De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
22 Philip cometh, and telleth Andrew: Andrew and Philip come, and tell Jesus.
Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23 But, Jesus, answereth them, saying—The hour hath come, that the Son of Man should be glorified!
Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24 Verily! Verily, I say unto you: Except, the kernel of wheat, shall fall into the ground, and die, it, alone, abideth; but, if it die, much fruit, it beareth.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25 He that loveth his life, loseth it; but, he that hateth his life, in this world, unto life age-abiding, shall guard it. (aiōnios g166)
Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 If, with me, anyone be ministering, with me, let him be following; and, where, I, am, there, my minister also, shall be. If anyone, with me, be ministering, the Father, will honour him.
Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27 Now, is my soul troubled, —and what can I say? Father! save me from this hour? But, on this account, came I unto this hour. Father, glorify thy name!
Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28 There came, therefore, a voice out of heaven—I both have glorified it, and will glorify it again.
Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29 [So], the multitude that was standing by, and heard it, were saying—It hath, thundered. Others, were saying—A messenger, unto him, hath spoken.
Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30 Jesus answered, and said—Not for my sake, hath this voice come, but, for your sake.
Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31 Now, is there, a judging, of this world, —Now, the ruler of this world, shall be cast out;
Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32 And, I, if I be lifted up out of the earth, will draw, all, unto myself.
Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33 But, this, he was saying, signifying, by what manner of death, he was about to die.
Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34 The multitude, therefore, answered him—We, have heard, out of the law, that, the Christ, abideth evermore; How then dost, thou, say, —It behoveth the Son of Man to be lifted up? Who is this Son of Man? (aiōn g165)
Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
35 Jesus, therefore, said unto them—Yet a little while, the light, is, among you: Walk, while ye have, the light, lest, darkness, on you should lay hold; and, he that walketh in darkness, knoweth not whither he drifteth.
Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36 While, the light, ye have, believe on the light, that, sons of light, ye may become. These things, spake Jesus, —and, departing, was hid from them.
Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37 And, although such signs, as these, he had done before them, they were not believing on him: —
Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38 that, the word of Isaiah the prophet, might be fulfilled, which said—Lord! who believed, what we have heard? And, the arm of the Lord, to whom, was it revealed?
Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39 On this account, they could not believe, because, again, said Isaiah—
Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40 He hath blinded their eyes, and hardened their heart; lest they should see with their eyes, and should understand with their heart, and should turn, —and I should heal them.
Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 These things, said Isaiah, because he saw his glory, and spake concerning him.
Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
42 Nevertheless, however, even from among the rulers, many believed on him; but, because of the Pharisees, they were not confessing him, lest, excommunicants from the synagogue, they should be made;
Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
43 for they loved the glory of men, more than the glory of God.
Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
44 And, Jesus, cried aloud, and said—He that believeth on me, believeth not on me, but on him that sent me;
Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
45 And, he that vieweth me, vieweth him that sent me.
Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
46 I, a light, into the world have come, that, no one who believeth on me, in darkness, should abide.
Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
47 And, if anyone shall hearken unto my sayings, and not guard them, I, am not judging him; for I came not that I might judge the world, but that I might save the world.
Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
48 He that setteth me aside, and receiveth not my sayings, hath that which is to judge him: The word that I spake, that, will judge him, in the last day.
Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
49 Because, I, out of myself, spake not, but, the Father who sent me, hath, himself, given me commandment, what I should say, and what I should speak.
Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
