Job 8
1 Then responded Bildad the Shuhite, and said: —
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 How long wilt thou speak these things? Or, as a mighty wind, shall be the sayings of thy mouth?
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Should, GOD, pervert justice? Or, the Almighty, pervert righteousness?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Though, thy children, sinned against him, and he delivered them into the hand of their transgression,
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Yet, if, thou thyself, wilt diligently seek unto GOD, —and, unto the Almighty, wilt make supplication;
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 If, pure and upright, thou thyself, art, surely, now, will he answer thy prayer, and will prosper thy righteous habitation:
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 So shall thy beginning appear small, —when, thy latter end, he shall greatly increase!
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 For inquire, I pray thee, of a former generation, and prepare thyself for the research of their fathers; —
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 For, of yesterday, are, we, and cannot know, for, a shadow, are our days upon earth:
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Shall, they, not teach thee—tell thee, and, out of their memory, bring forth words?
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Can the paper-reed grow up, without a marsh? Or the rush grow up, without water?
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Though while still, in its freshness, it be not plucked off, yet, before any kind of grass, it doth wither:
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 So, shall be the latter end of all who forget GOD, and, the hope of the impious, shall perish:
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Whose trust shall be contemptible, —and, a spider’s web, his confidence:
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 He leaneth upon his house, and it will not stand, he holdeth it fast, and it will not remain erect.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Full of moisture he is, before the sun, and, over his garden, his shoot goeth forth:
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 Over a heap, his roots are entwined, a place of stones, he descrieth;
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 If one destroy him out of his place, then will it disown him [saying] —I have not seen thee.
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Lo! that, is the joy of his way, —and, out of the dust, shall others spring up.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 Lo! GOD, will not reject a blameless man, neither will he grasp the hand of evil-doers:
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 At length he shall fill with laughter thy mouth, and thy lips, with a shout of triumph:
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 They who hate thee, shall be clothed with shame, but, the tent of the lawless, shall not be!
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
