Job 6
1 Then responded Job, and said: —
Då tog Job till orda och sade:
2 Oh that, weighed, were my vexation, and, my engulfing ruin—into the balances, they would lift up all at once!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 For, now, beyond the sand of the seas, would it be heavy, On this account, my words, have wandered.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 For, the arrows of the Almighty, are in me, The heat whereof, my spirit is drinking up, The, terrors of GOD, array themselves against me.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Doth the wild ass bray over grass? Or loweth the ox over his fodder?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Can that which hath no savour be eaten without salt? Or is there any taste in the white of an egg?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 My soul hath refused to touch, Those things, are like disease in my food.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Oh that my request would come! and, my hope, oh that GOD would grant!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 That it would please GOD to crush me, That he would set free his hand, and cut me off!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 So might it still be my comfort, And I might exult in the anguish he would not spare, —That I had not concealed the sayings of the Holy One.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 What is my strength, that I should hope? Or what mine end, that I should prolong my desire?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Is my strength, the strength of stones? Or is, my flesh, of bronze?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Is there any help at all in me? Is not, abiding success, driven from me?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 The despairing, from his friend, should have lovingkindness, or, the reverence of the Almighty, he may forsake.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Mine own brethren, have proved treacherous like a torrent, like a channel of torrents which disappear:
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Which darken by reason of the cold, over them, is a covering made by the snow:
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 By the time they begin to thaw, they are dried up, as soon as it is warm, they have vanished out of their place.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Caravans turn aside by their course, they go up into a waste, and are lost:
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 The caravans of Tema looked about, the travelling companies of Sheba, hoped for them:
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 They are ashamed that they had trusted, They have come up to one of them, and are confounded.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 For, now, ye have come to him, ye see something fearful, and fear.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Is it that I said, Make me a gift, or, out of your abundance, offer a bribe on my behalf;
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 And deliver me from the hand of the adversary? And, out of the hand of tyrants, ransom me?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Show me, and, I, will hold my peace, And, wherein I have erred, cause me to understand.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 How pleasant are the sayings that are right! But what can a decision from you, decide?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 To decide words, do ye intend, When, to the wind, are spoken the sayings of one in despair?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Surely, the fatherless, ye would assail, and make merchandise of your friend!
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 But, now, be pleased to turn to me, that it may be, to your faces, if I speak falsehood,
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Reply, I pray you, let there be no perversity, Yea reply even yet, my vindication is in it!
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Is there, in my tongue, perversity? Or can, my sense, not discern, engulfing ruin?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
