Job 38
1 Then Yahweh responded to Job, out of a storm, and said: —
Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
2 Who is it that darkeneth counsel, by words, without knowledge?
Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
3 Gird, I pray thee—like a strong man—thy loins, that I may ask thee, and inform thou me:
Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
4 Where wast thou, when I founded the earth? Tell, if thou knowest understanding!
Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
5 Who set the measurements thereof, if thou knowest? Or who stretched out over it a line?
Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
6 Whereon were the pedestals thereof sunk? Or who laid the corner stone thereof; —
Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
7 When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?
medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
8 Or [who] shut in, with double doors, the sea, when, bursting out of the womb, it came forth;
Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
9 When I put a cloud as the garment thereof, and a thick cloud as the swaddling-band thereof;
när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
10 And brake off for it my boundary, and fixed a bar and double doors;
när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
11 And said—Hitherto, shalt thou come, and no further, —and, here, shalt thou set a limit to the majesty of thy waves?
och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?
12 Since thy days [began] hast thou commanded the morning? or caused the dawn to know its place;
Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
13 That it might lay hold of the wings of the earth, and the lawless be shaken out of it?
där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
14 It transformeth itself like the clay of a seal, so that things stand forth like one arrayed;
Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
15 That their light may be withdrawn from the lawless, and, the lofty arm, be shivered.
då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
16 Hast thou entered as far as the springs of the sea? Or, through the secret recesses of the resounding deep, hast thou wandered?
Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
17 Have the gates of death been disclosed to thee? And, the gates of the death-shade, couldst thou descry?
Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
18 Hast thou well considered, even the breadths of the earth? Tell—if thou knowest it all!
Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
19 Where then is the way, the light shall abide? And, the darkness, where then is its place?
Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
20 That thou mayest conduct it unto the bound thereof, and that thou mayest perceive the paths to its house.
så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
21 Thou knowest, for, then, hadst thou been born! And, in number, thy days are many!
Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
22 Hast thou entered into the treasuries of the snow? And, the treasuries of the hail, couldst thou see?
Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
23 Which I have reserved for a time of distress, for the day of conflict and of war?
-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
24 Where then is the way the lightning is parted? The east wind spreadeth itself abroad over the earth.
Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
25 Who hath cloven—for the torrent—a channel? Or a way for the lightning of thunders;
Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
26 To give rain over the no-man’s land, the desert, where no son of earth is;
till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
27 To satisfy the wild and the wilderness, to cause to spring forth the meadow of young grass?
till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
28 Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of dew?
Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
29 Out of whose womb, came forth the ice? And, the hoar-frost of the heavens, who hath given it birth?
Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
30 Like a stone, are the waters congealed, and, the face of the roaring deep, becometh firm!
Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
31 Canst thou bind the fetters of the Pleiades? Or, the bands of Orion, canst thou unloose?
Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
32 Canst thou bring forth the signs of the Zodiac each in its season? Or, the Bear and her Young, canst thou lead?
Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
33 Knowest thou, the statutes of the heavens? Or didst thou appoint his dominion over the earth?
Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
34 Canst thou lift up, to the thick cloud, thy voice, and the overflow of waters cover thee?
Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
35 Canst thou send forth the lightnings, so that they go, and say to thee, Behold us?
Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?
36 Who hath put—into cloud-forms—wisdom? Or who hath given—to the meteor—understanding?
Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Who can count the thin clouds, in wisdom? And, the bottles of the heavens, who can empty out;
Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
38 When the dust is cast into a clod, and the lumps are bound together?
medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
39 Wilt thou hunt—for the Lioness—prey? Or, the craving of the Strong Lion, wilt thou satisfy;
Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
40 When they settle down in dens, abide in covert, for lying in wait?
när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
41 Who prepareth for the Raven his nourishment, —when his young ones—unto GOD—cry out, [when] they wander for lack of food?
Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
