Job 38

1 Then Yahweh responded to Job, out of a storm, and said: —

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Who is it that darkeneth counsel, by words, without knowledge?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Gird, I pray thee—like a strong man—thy loins, that I may ask thee, and inform thou me:

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Where wast thou, when I founded the earth? Tell, if thou knowest understanding!

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Who set the measurements thereof, if thou knowest? Or who stretched out over it a line?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Whereon were the pedestals thereof sunk? Or who laid the corner stone thereof; —

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Or [who] shut in, with double doors, the sea, when, bursting out of the womb, it came forth;

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 When I put a cloud as the garment thereof, and a thick cloud as the swaddling-band thereof;

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 And brake off for it my boundary, and fixed a bar and double doors;

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 And said—Hitherto, shalt thou come, and no further, —and, here, shalt thou set a limit to the majesty of thy waves?

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Since thy days [began] hast thou commanded the morning? or caused the dawn to know its place;

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 That it might lay hold of the wings of the earth, and the lawless be shaken out of it?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 It transformeth itself like the clay of a seal, so that things stand forth like one arrayed;

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 That their light may be withdrawn from the lawless, and, the lofty arm, be shivered.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Hast thou entered as far as the springs of the sea? Or, through the secret recesses of the resounding deep, hast thou wandered?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Have the gates of death been disclosed to thee? And, the gates of the death-shade, couldst thou descry?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Hast thou well considered, even the breadths of the earth? Tell—if thou knowest it all!

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Where then is the way, the light shall abide? And, the darkness, where then is its place?

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 That thou mayest conduct it unto the bound thereof, and that thou mayest perceive the paths to its house.

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Thou knowest, for, then, hadst thou been born! And, in number, thy days are many!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Hast thou entered into the treasuries of the snow? And, the treasuries of the hail, couldst thou see?

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 Which I have reserved for a time of distress, for the day of conflict and of war?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Where then is the way the lightning is parted? The east wind spreadeth itself abroad over the earth.

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Who hath cloven—for the torrent—a channel? Or a way for the lightning of thunders;

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 To give rain over the no-man’s land, the desert, where no son of earth is;

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 To satisfy the wild and the wilderness, to cause to spring forth the meadow of young grass?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of dew?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Out of whose womb, came forth the ice? And, the hoar-frost of the heavens, who hath given it birth?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 Like a stone, are the waters congealed, and, the face of the roaring deep, becometh firm!

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Canst thou bind the fetters of the Pleiades? Or, the bands of Orion, canst thou unloose?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Canst thou bring forth the signs of the Zodiac each in its season? Or, the Bear and her Young, canst thou lead?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Knowest thou, the statutes of the heavens? Or didst thou appoint his dominion over the earth?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Canst thou lift up, to the thick cloud, thy voice, and the overflow of waters cover thee?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Canst thou send forth the lightnings, so that they go, and say to thee, Behold us?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Who hath put—into cloud-forms—wisdom? Or who hath given—to the meteor—understanding?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Who can count the thin clouds, in wisdom? And, the bottles of the heavens, who can empty out;

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 When the dust is cast into a clod, and the lumps are bound together?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Wilt thou hunt—for the Lioness—prey? Or, the craving of the Strong Lion, wilt thou satisfy;

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 When they settle down in dens, abide in covert, for lying in wait?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Who prepareth for the Raven his nourishment, —when his young ones—unto GOD—cry out, [when] they wander for lack of food?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?