Job 37
1 Yea, at this, my heart quaketh, and starteth up out of its place.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Hear! oh hear! the raging of his voice, A growling sound also, out of his mouth, goeth forth;
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 Under the whole heavens, he letteth it loose, His lightning also, unto the wings of the earth;
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 After it, roareth a voice, He thundereth with his voice of majesty, Nor will he hold them back, when his voice is heard.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 GOD thundereth with his voice, wonderfully, Doing great things, which we cannot know;
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 For, to the snow, he saith, Fall earthwards, —Also to the downpour of rain, yea the downpour of his mighty rains.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 On the hand of every man, he setteth a seal, that all men may take note of his doing.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 So then the wild-beast hath gone into covert, and, in its lairs, doth it remain.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Out of a chamber cometh a storm-wind, and, out of the north, cold.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 By the breath of GOD, is given—frost, and, the breadth of waters, is congealed;
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Also, with moisture, burdeneth he the thick cloud, He disperseth his lightning-cloud;
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 Yea, the same, in circles, turneth itself to and fro, by his steering them to their work, whithersoever he commandeth them, over the face of the world, towards the earth.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Whether, as a rod, or for his earth, or in lovingkindness, he causeth it to come.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Give thou ear unto this, O Job, Stay, and consider well the wonders of GOD: —
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Canst thou got to know of GOD’S giving charge over them, or of the causing of the lightning of his cloud to shine forth?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Canst thou get to know concerning the poisings of the thick cloud, the wonders of one who is perfect in knowledge?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 That thy garments should be hot when he quieteth the earth from the south?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Didst thou spread out, with him, the skies, strong as a molten mirror?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Let us know what we shall say to him, We cannot set in order, by reason of darkness.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Shall it be declared to him—that I would speak? Were any man to say aught, he might he destroyed?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 Yet, now, men see not the light, bright though it is in the skies, when, a wind, hath passed over, and cleansed them.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Out of the north, a golden light cometh, Upon GOD, is fearful splendour:
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 The Almighty, whom we have not fully found out, is great in vigour, —Neither, justice nor abounding righteousness, will he weaken.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Therefore, do men revere him, He will not regard any who are wise in heart.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
