Job 36
1 And Elihu added and said: —
Vidare sade Elihu:
2 Restrain thyself for me a little, and I will shew thee, that, yet—for GOD, there is justification,
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 I will bring my knowledge from afar, and, to my Maker, will I attribute righteousness.
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 For, of a truth—not false, are my words, One of competent knowledge, is with thee.
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Lo! GOD, is mighty, yet will he not despise, Mighty in vigour of mind;
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 He will not keep alive one who is lawless, but, the right of oppressed ones, will he grant;
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 He will not withdraw—from a righteous one—his eyes, —but, with kings on the throne, He hath seated men triumphantly, and they have been exalted.
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 But, if, bound in fetters, they have been captured with cords of affliction,
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 Then hath he declared to them their deed, and their transgressions—that they were wont to behave themselves proudly;
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 Thus hath he uncovered their ear to a warning, and said—that they should turn from iniquity.
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 If they would hearken, and serve, they should complete their days, in prosperity, and their years, in pleasantness;
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 But, if they would not hearken, by a weapon, should they pass away, and breathe their last, no one knowing.
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Yea, the impious in heart, should store up anger, They should not cry for help, when he bound them.
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 Their soul should die in youth, and their life, among the unclean.
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 He would deliver the humbled in his humiliation, and would uncover—in oppression—their ear.
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Yea he might even have allured thee—out of the mouth of straitness, [into] a wide space—no narrowness there, —and, the food set down on thy table, should have been full of fatness.
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 But, with the plea of a lawless one, thou art full, Plea and sentence, will take fast hold.
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Because there is wrath, [beware] lest he take thee away with a stroke, Then let not, a great ransom, mislead thee.
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Will he value thy riches? Nay not precious ore, nor all the forces of strength.
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Do not pant for the night, when peoples disappear from their place.
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Beware, do not turn unto iniquity, For, this, thou hast chosen rather than affliction.
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Lo, GOD, exalteth himself by his strength, Who like him doth teach?
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Who enjoined on him his way? and who ever said, Thou hast wrought perversity?
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24 Remember, that thou extol his work, of which men have sung;
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 Every son of earth, hath viewed it, Mortal man, looketh at it from afar.
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Lo, GOD, is greater than we can know, The number of his years, even past finding out!
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 For he draweth up drops of water, They trickle as rain through his mist;
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 With which the clouds flow down, They drop on man in abundance.
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 But surely none can understand the burstings of the cloud, the crashing of his pavilion!
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Lo! he hath spread out over it, his lightning, The bed of the sea, hath he covered.
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 For, by those things, he executeth judgment on peoples, He giveth food in abundance:
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 Upon both hands, he putteth a covering of lightning, and layeth command upon it against an assailant:
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 His rolling thunder telleth concerning him, —The cattle, even, concerning him that is coming up.
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
