Job 33
1 But, in very deed, hear, I pray thee, Job, my discourse, and, to all my words, give thou ear.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Lo! I pray thee, I have opened my mouth, My tongue, with my palate, hath spoken,
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Mine utterances come straight from mine own heart, and, what I know, my lips have truly spoken;
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 The spirit of GOD, hath made me, and, the inspiration of the Almighty, giveth me life.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 If thou art able to answer me, Set in order before me—take thy stand!
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Lo! I am like thyself toward GOD, From clay, have I been nipped off, even I!
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Lo! my terror, will not startle thee, nor, my hand, upon thee, be heavy.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 But thou hast spoken in mine ears, and, the sound of words, I heard: —
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 Pure am, I, without transgression, —Clean am, I, and have no iniquity;
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Lo! occasions of hostility, would he find against me, He counteth me an enemy to him;
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 He putteth—in the stocks—my feet, He watcheth all my paths.
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12 Lo! in this, thou hast not been right—let me answer thee, For, GOD, is greater than, man.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Wherefore, against him, hast thou contended? For, with none of his reasons, will he respond.
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 For, in one way, GOD may speak, —and, in a second way, one may not heed it: —
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 In a dream, a vision of the night, when a deep sleep falleth upon men, in slumberings upon the bed,
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 Then, uncovereth he the ear of men, and, on their correction, affixeth a seal;
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 To turn a son of earth from his deed, while yet, pride, from man he concealeth:
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 He keepeth back his said from the pit, and his life from passing away by a weapon.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 Or he is chastised with pain, upon his bed, and, the strife of his bones, is unceasing!
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 So that his life maketh loathsome [his] food, and his soul, dainty meat;
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 His flesh wasteth away out of sight, and bared are the bones once unseen;
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 So doth his soul draw near to the pit, and his life to the inflicters of death:
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 If there hath been near him a messenger who could interpret—one of a thousand, to declare to the son of earth His uprightness,
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 Then hath he shewed him favour, and said, Set him free from going down to the pit, I have found a price of redemption!
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25 His flesh hath been made fresher than a child’s, he hath returned to the days of his youth;
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 He made supplication unto GOD, who hath accepted him, and he hath beheld his face with a shout of triumph, Thus hath he given back to man his righteousness.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 He sang before men, and said, I sinned, and, uprightness, I perverted, yet he requited me not;
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 He hath ransomed my soul from passing away into the pit, —and, my life, in the light, shall have vision.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29 Lo! a these things, doth GOD work, two ways, three, with a man;
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 To bring back his soul from the pit, to enlighten with the light of the living.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Mark well, O Job, and hearken to me, Be silent, and, I, will speak:
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 If there is anything to say, reply to me, Speak, for I desire to justify thee;
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 If not, do, thou, hearken unto me, Be silent, that I may teach thee wisdom.
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
