Job 33
1 But, in very deed, hear, I pray thee, Job, my discourse, and, to all my words, give thou ear.
Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
2 Lo! I pray thee, I have opened my mouth, My tongue, with my palate, hath spoken,
Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
3 Mine utterances come straight from mine own heart, and, what I know, my lips have truly spoken;
Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
4 The spirit of GOD, hath made me, and, the inspiration of the Almighty, giveth me life.
Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
5 If thou art able to answer me, Set in order before me—take thy stand!
Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
6 Lo! I am like thyself toward GOD, From clay, have I been nipped off, even I!
Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
7 Lo! my terror, will not startle thee, nor, my hand, upon thee, be heavy.
Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
8 But thou hast spoken in mine ears, and, the sound of words, I heard: —
Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
9 Pure am, I, without transgression, —Clean am, I, and have no iniquity;
Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
10 Lo! occasions of hostility, would he find against me, He counteth me an enemy to him;
Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
11 He putteth—in the stocks—my feet, He watcheth all my paths.
Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
12 Lo! in this, thou hast not been right—let me answer thee, For, GOD, is greater than, man.
Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
13 Wherefore, against him, hast thou contended? For, with none of his reasons, will he respond.
Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
14 For, in one way, GOD may speak, —and, in a second way, one may not heed it: —
Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
15 In a dream, a vision of the night, when a deep sleep falleth upon men, in slumberings upon the bed,
Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
16 Then, uncovereth he the ear of men, and, on their correction, affixeth a seal;
Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17 To turn a son of earth from his deed, while yet, pride, from man he concealeth:
På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
18 He keepeth back his said from the pit, and his life from passing away by a weapon.
Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
19 Or he is chastised with pain, upon his bed, and, the strife of his bones, is unceasing!
Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20 So that his life maketh loathsome [his] food, and his soul, dainty meat;
Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21 His flesh wasteth away out of sight, and bared are the bones once unseen;
Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22 So doth his soul draw near to the pit, and his life to the inflicters of death:
Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23 If there hath been near him a messenger who could interpret—one of a thousand, to declare to the son of earth His uprightness,
Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24 Then hath he shewed him favour, and said, Set him free from going down to the pit, I have found a price of redemption!
Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25 His flesh hath been made fresher than a child’s, he hath returned to the days of his youth;
Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26 He made supplication unto GOD, who hath accepted him, and he hath beheld his face with a shout of triumph, Thus hath he given back to man his righteousness.
Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27 He sang before men, and said, I sinned, and, uprightness, I perverted, yet he requited me not;
Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28 He hath ransomed my soul from passing away into the pit, —and, my life, in the light, shall have vision.
Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29 Lo! a these things, doth GOD work, two ways, three, with a man;
Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30 To bring back his soul from the pit, to enlighten with the light of the living.
På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31 Mark well, O Job, and hearken to me, Be silent, and, I, will speak:
Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32 If there is anything to say, reply to me, Speak, for I desire to justify thee;
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
33 If not, do, thou, hearken unto me, Be silent, that I may teach thee wisdom.
Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
