Job 32
1 So these three men ceased to respond to Job, because, he, was righteous in their eyes.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Then was kindled the anger of Elihu, son of Barachel the Buzite of the family of Ram, —against Job, was kindled his anger, because he justified his own soul rather than God;
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 and, against his three friends, was kindled his anger, —because that they found not a response, and condemned God.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
4 But, Elihu, had waited for Job with words, because the others were older than he.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 Howbeit, when Elihu saw that there was no response in the mouth of the three men, then was kindled his anger.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 So then Elihu, son of Barachel, the Buzite, responded and said: —Young, am I, whereas, ye, are aged, For this cause, I faltered, and feared—to shew my knowledge unto you:
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 I said, Days, should speak, —and, the multitude of years, should make known wisdom.
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 Yet surely, there is a spirit in men, and, the inspiration of the Almighty, giveth them understanding;
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 Great men, may not be wise, nor, elders, understand justice.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Therefore, I said, Hearken unto me, I will show my knowledge—even I.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Lo! I waited for your words, I kept giving ear for your reasons, until ye should search out what to say;
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Yea, unto you, gave I diligent heed, —But lo! there was, for Job, nothing to convince, nor could you of you answer his speeches.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Lest ye should say, We have found out wisdom. GOD, must put him to flight, not man.
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 Since he directed not to me discourse, therefore, with your speeches, will I not reply to him.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 They were dismayed, they responded no more, they suffered speech to forsake them;
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Though I waited, yet could they not speak, Surely they came to a stand, they responded no more.
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 I will respond, even I—on my part, I will shew my knowledge, even I!
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 For I am full of discourse, The spirit in my bosom, presseth me on.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Lo! my bosom, is like wine not opened, Like new wine-skins, it will burst.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 I will speak, that I may freely breathe, I will open my lips and respond.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Let me be partial to no man, and, unto no son of earth, give flattering titles,
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 Surely I know not how to give flattering titles, How soon might my Maker take me away!
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
