Job 24
1 Wherefore, since from the Almighty times are not hid, have, his knowing ones, no vision of his days?
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 Boundaries, men move back, flocks, they seize and consume;
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 The ass of the fatherless, they drive off, they take in pledge the ox of the widow;
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 They turn aside the needy out of the way, at once, are the humbled of the land made to hide themselves.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Lo! [as] wild asses in the wilderness, they go forth with their work, eager seekers for prey, the waste plain, yieldeth them food for their young;
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 In the field—a man’s fodder, they cut down, and, the vineyard of the lawless, they strip of its late berries;
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 Ill-clad, they are left to lodge without clothing, and have no covering in the cold;
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 With the sweeping rain of the mountains, are they wet, and, through having no shelter, they embrace a rock.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 Men tear, from the breast, the fatherless, and, over the poor, they take a pledge;
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 Naked, they go about without clothing, and, famished, they carry the sheaves;
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 Between their walls, are they exposed to the sun, Wine-presses, they tread, and yet are thirsty;
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Out of the city—out of the houses, they make outcry. and, the soul of the wounded, calleth for help, and, GOD, doth not regard it as foolish.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 They, have become rebels against the light, —they are not acquainted with the ways thereof, neither abide they in the paths thereof.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 With the light, riseth the murderer, He slayeth the poor and needy, And, in the night, he becometh like a thief.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 And, the eye of the adulterer, watcheth for the evening twilight, saying, Not an eye will see me! A covering for the face, he putteth on;
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 He breaketh, in the dark, into houses, —By day, they lock themselves in, They know not the light;
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 For, in the case of all such, morning to them is the death-shade, For, to be recognised, is a death-shade terror.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 Swift is he on the face of the waters, Speedily vanished their share in the land, He turneth not to the way of the vineyards.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 Maternal love shall forget him, the worm shall find him sweet, No more shall he be remembered, but perversity shall be shivered like a tree.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 He oppresseth the barren who beareth not, and, to the widow, he doeth not good;
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 Yea he draggeth along the mighty by his strength, He riseth up, and none hath assurance of life;
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 It is given him to be secure, and confident, yet, his eyes, are upon their ways.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 They are exalted a little, and are not, Yea having been laid low, like all men, are they gathered, Even as the top of an ear of corn, do they hang down.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 But, if not, who then can convict me of falsehood? or make of no account my words?
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
