Job 22
1 Then responded Eliphaz the Temanite, and said: —
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Unto GOD, can a man act as friend? Surely a discreet man befriendeth himself!
Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
3 Is it a pleasure to the Almighty, that thou shouldst be righteous? or any profit, that thou shouldst be blameless in thy ways?
Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
4 Is it, for thy reverence, that he will accuse thee? will enter with thee into judgment?
Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
5 Is not, thy wickedness, great? and, without end, [are not] thine iniquities?
Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
6 Surely then hast been wont to put thy brother in pledge, for nothing, and, the garments of the ill-clad, hast thou stripped off:
Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
7 No water—to the weary, hast thou given to drink, and, from the hungry, thou hast withheld bread:
Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8 A man of might, to him, pertaineth the land, and, the favorite, dwelleth therein:
Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9 Widows, thou hast sent away empty, and, the arms of the fatherless, thou dost crush.
Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10 For this cause, round about thee, are snares, and a dread startleth thee suddenly;
Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11 Or darkness—thou canst not see, and, a flood of waters, covereth thee.
Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12 Is not, GOD, [in] the height of the heavens? Behold, then, the head of the stars, that they are high.
Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13 Wilt thou say then, What doth GOD know? Out through a thick cloud, can he judge?
Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14 Dark clouds, are a veil to him, and he cannot see, or, the vault of the heavens, doth he walk?
Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15 The path of the ancient time, wilt thou mark, which the men of iniquity trod?
Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16 Who were snatched away before the time, and, a stream, washed away their foundation?
Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17 Who had been saying unto GOD, Depart from us! and—What can the Almighty do for himself?
De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18 Yet, he, had filled their houses with good! The counsel of the lawless, then, is far from me:
Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19 The righteous shall see and rejoice, and, the innocent, shall laugh them to scorn:
De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20 If our assailants do not vanish, then, their abundance, a fire consumeth!
Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21 Shew thyself to be one with him—I pray thee—and prosper, thereby, shall there come on thee blessing.
Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22 Accept, I beseech thee, from his mouth—instruction, —and lay up his sayings in thy heart.
Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23 If thou return unto the Almighty and submit thyself, if thou far remove perversity from thy tent,
Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24 Then lay up, in the dust, precious ore, and, among the stones of the torrent-beds, fine gold:
Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25 So shall, the Almighty, become, thy precious ores, yea glittering silver unto thee!
Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26 For, then, in the Almighty, shalt thou take exquisite delight, and shalt lift up—unto GOD—thy face;
Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27 Thou shalt make entreaty unto him, and he will hear thee, and, thy vows, shalt thou pay;
Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28 And thou shalt decree a purpose, and it shall be fulfilled unto thee, and, upon thy ways, shall have shone a light;
Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
29 When men cast themselves down, then thou shalt say: Up! And, him that is of downcast eyes, shall he save;
Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
30 He shall deliver the innocent, and thou shalt escape by the pureness of thy hands.
Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
