Job 21
1 Then responded Job, and said: —
Job svarade och sade:
2 Hear ye patiently my words, and let this be your consolation:
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Suffer me, that, I, may speak, and, after I have spoken, thou canst mock!
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Did, I, unto man, make my complaint? Wherefore, then, should my spirit not be impatient?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Turn round to me, and be astonished, and lay hand on mouth!
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 When I call to mind, then am I dismayed, and there seizeth my flesh a shuddering: —
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Wherefore do, lawless men, live, advance in years, even wax mighty in power?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Their seed, is established in their sight, along with them, yea their offspring, before their eyes;
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Their houses, are at peace, without dread, neither is, the rod of GOD, upon them;
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 His bull, covereth, and causeth not aversion, His cow safely calveth, and casteth not her young;
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 They send forth—like a flock—their young ones, and, their children, skip about for joy;
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 They rejoice aloud as [with] timbrel and lyre, and make merry to the sound of the pipe;
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
13 They complete, in prosperity, their days, and, in a moment to hades, they sink down. (Sheol h7585)
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Yet they said unto GOD, Depart from us, and, In the knowledge of thy ways, find we no pleasure.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 What is the Almighty, that we should serve him? Or what shall we profit, that we should urge him?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Lo! not in their own hand, is their welfare, The counsel of lawless men, is far from me!
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 How oft, the lamp of the lawless, goeth out, and their calamity, cometh upon them, Sorrows, apportioneth he in his anger;
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 They become as straw before the wind, and as chaff, which the storm stealeth away.
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Shall, GOD, reserve, for his children, his sorrow? Let him recompense him so that he may know it;
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 His own eyes, shall see his misfortune, and, the wrath of the Almighty, shall he drink.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 For what shall be his pleasure in his house after him, when, the number of his months, is cut in twain?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Is it, to GOD, one can teach knowledge, seeing that, he, shall judge, them who are on high?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 This, man dieth, in the very perfection of his prosperity, wholly tranquil and secure;
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 His veins, are filled with nourishment, and, the marrow of his bones, is fresh;
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Whereas, this other man, dieth, in bitterness of soul, and hath never tasted good fortune:
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Together, in the dust, they lie down, and, the worm, spreadeth a covering over them.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Lo! I know your plans, and the devices, wherewith ye would do me violence!
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 For ye say, Where is the house of the noble-minded? And where the dwelling-tent of the lawless?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Have ye not asked the passers-by in the way? And, their signs, can ye not recognise?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 That, to the day of calamity, is the wicked reserved, to the day of indignant visitation, are they led.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Who can declare—to his face—his way? And, what, he, hath done, who shall recompense to him?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Yet, he, to the graves, is borne, and, over the tomb, one keepeth watch;
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Pleasant to him are the mounds of the torrent-bed, —and, after him, doth every man march, as, before him, there were without number.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 How then should ye comfort me with vanity, since, as for your replies, there lurketh, [in them] treachery?
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
