Job 20
1 Then responded Zophar the Naamathite, and said: —
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Not so, do my thoughts answer me, and to this end, is my haste within me:
Deruppå måste jag svara, och kan icke bida;
3 The correction meant to confound me, I must hear, but, the spirit—out of my understanding, will give me a reply.
Och vill gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mins förstånds ande skall svara för mig.
4 Knowest thou, this—from antiquity, from the placing of man upon earth: —
Vetst du icke, att alltid så tillgånget är, ifrå den tiden menniskorna på jordene varit hafva;
5 That, the joy-shout of the lawless, is short, and, the rejoicing of the impious, for a moment?
Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge, och skrymtares glädje varar ett ögnablick?
6 Though his elevation mount up to the heavens, and, his head, to the clouds, doth reach,
Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufvud komme intill skyn,
7 Like his own stubble, shall he utterly perish, They who had seen him, shall say, Where is he?
Så måste han dock på sistone förgås såsom träck; så att de, som se uppå honom, skola säga: Hvar är han?
8 Like a dream, shall he fly away, and they shall not find him, yea he shall be chased away, as a vision of the night.
Såsom en dröm förgår, så skall han ej heller funnen varda; och såsom en syn, den om nattena försvinner.
9 The eye that hath scanned him, shall not do it again, neither, any more, shall his place behold him:
Det öga, som honom sett hafver, det ser honom intet mer; och hans rum skall icke mer se honom.
10 His children, shall seek the favour of the poor, and, his own hand, shall give back his wealth.
Hans barn skola tigga gå, och hans hand skall gifva honom vedermödo till löna.
11 His bones, are full of youthful vigour, yet, with him—in the dust, shall it lie down.
Hans ben skola umgälla hans ungdoms synder; och skola lägga sig i jordene med honom.
12 Though, a sweet taste in his mouth, be given by vice, though he hide it under his tongue;
Om än ondskan smakar honom väl uti hans mun, skall hon dock fela honom på hans tungo.
13 Though he spare it, and will not let it go, but retain it in the midst of his mouth,
Hon skall varda förhållen, och icke tillåten; och skall varda honom förtagen i hans hals.
14 His food, in his stomach, is changed, the gall of adders, within him!
Hans mat skall förvända sig i hans buk uti ormagalla.
15 Wealth, hath he swallowed, and hath vomited the same, Out of his belly, shall, GOD, drive it forth:
De ägodelar, som han uppsvulgit hafver, måste han åter utspy; och Gud skall drifva dem utu hans buk.
16 The poison of adders, shall he suck, The tongue of the viper shall slay him;
Han skall suga huggormagalla, och ormatunga skall dräpa honom.
17 Let him not see in the channels the flowings of torrents of honey and milk.
Han skall icke få se de strömmar eller vattubäckar, som med hannog och smör flyta.
18 In vain, he toiled, he shall not swallow, like wealth to be restored, in which he cannot exult!
Han skall arbeta, och intet nyttjat; och hans ägodelar skola varda annars mans, så att han icke skall hafva hugnad utaf dem.
19 For he hath oppressed—hath forsaken the poor, A house, hath he seized, which he cannot rebuild.
Förty han hafver undertryckt och förlåtit den fattiga; han hafver rifvit till sig hus, de han intet byggt hafver;
20 Surely he hath known no peace in his inmost mind, —With his dearest thing, shall he not get away:
Ty hans buk kunde icke full varda; och skall icke igenom sina kosteliga ägodelar undkomma.
21 Nothing escaped his devouring greed, —For this cause, shall his prosperity not continue:
Af hans mat skall intet qvart vara; derföre skola hans goda dagar intet varaktige blifva.
22 When his abundance is gone, he shall be in straits, All the power of distress, shall come upon him.
Om han än öfverflödar, och hafver nog, skall honom dock likväl ångest ske; alla händers möda skall öfver honom komma.
23 It shall be that, to fill his belly, he will thrust at him the glow of his anger, and rain [it] upon him for his punishment.
Hans buk skall honom en gång full varda; och han skall sända sina vredes grymhet öfver honom; han skall öfver honom regna låta sina strid.
24 He shall flee from the armour of iron, —There shall pierce him, a bow of bronze!
Han skall fly för jernharnesk, och kopparbågen skall förjaga honom.
25 He hath drawn it out, and it hath come forth out of his back, —yea the flashing arrow-head, out of his gall, There shall march on him—terrors:
Ett draget svärd skall gå igenom honom, och svärds blänkande, som honom skall bittert varda, skall med förskräckelse gå öfver honom.
26 Every misfortune, is laid up for his treasures, —There shall consume, a fire, not blown up, —it shall destroy what remaineth in his tent:
Intet mörker är, som honom skyla må; en eld skall förtära honom, den intet uppblåst är; och den som qvar blifver i hans hyddo, honom skall illa gå.
27 The heavens shall reveal his iniquity, and, the earth, be rising up against him:
Himmelen skall uppenbara hans ondsko, och jorden skall sätta sig upp emot honom.
28 The increase of his house shall vanish, melting away in the day of his anger.
Hans säd i hans huse skall bortförd varda, förspilld uti hans vredes dag.
29 This, is the portion of the lawless man, from God, and the inheritance decreed him from the Mighty One.
Detta är en ogudaktigs menniskos lön när Gudi, och hans ords arf när Gudi.
