Job 18
1 Then responded Bildad the Shuhite, and said: —
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 How long will ye make a perversion of words? Ye should understand, and, afterwards, we could speak.
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Wherefore are we accounted like beasts? or appear stupid, in thine eyes?
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 One tearing in pieces his own soul in his anger, —For thy sake, shall the earth be forsaken? or the rock be moved out of its place?
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Even the light of the lawless, shall go out, —Neither shall shine the flame of his fire;
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 The light, hath darkened in his tent, Yea, his lamp above him, goeth out;
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 The steppings of his strength are hemmed in, and his own counsel casteth him down;
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 For he is thrust into a net by his own feet, and, upon a trap, he marcheth;
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 There catcheth him—by the heel—a gin, there holdeth him fast—a noose:
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 Concealed in the ground is a cord for him, —and a snare for him, on the path.
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Round about, terrors have startled him, and have driven him to his feet.
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Let his strength be famished, and, calamity, be ready at his side;
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 Let it devour the members of his body, Let the firstborn of death devour his members;
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 Uprooted, out of his tent, be his confidence, and let it drive him down to the king of terrors;
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 There shall dwell in his tent, what is naught-of-his, Let brimstone be strewed over his dwelling;
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 Beneath, let his roots be dried up, and, above, be cut off his branch;
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 His memorial, have perished out of the land, and let him have no name over the face of the open field;
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 Let them thrust him out of light into darkness, Yea, out of the world, let them chase him;
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 Let him have neither scion nor seed among his people, neither any survivor in his place of sojourn:
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 Over his day, have they been astounded who come behind, and, them who are in advance, a shudder hath seized.
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Surely, these, are the dwellings of him that is perverse, and, this, is the place of him that knoweth not GOD.
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
