Job 18
1 Then responded Bildad the Shuhite, and said: —
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 How long will ye make a perversion of words? Ye should understand, and, afterwards, we could speak.
När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
3 Wherefore are we accounted like beasts? or appear stupid, in thine eyes?
Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
4 One tearing in pieces his own soul in his anger, —For thy sake, shall the earth be forsaken? or the rock be moved out of its place?
Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
5 Even the light of the lawless, shall go out, —Neither shall shine the flame of his fire;
Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
6 The light, hath darkened in his tent, Yea, his lamp above him, goeth out;
Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
7 The steppings of his strength are hemmed in, and his own counsel casteth him down;
Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
8 For he is thrust into a net by his own feet, and, upon a trap, he marcheth;
Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
9 There catcheth him—by the heel—a gin, there holdeth him fast—a noose:
En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
10 Concealed in the ground is a cord for him, —and a snare for him, on the path.
Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
11 Round about, terrors have startled him, and have driven him to his feet.
På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
12 Let his strength be famished, and, calamity, be ready at his side;
Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
13 Let it devour the members of his body, Let the firstborn of death devour his members;
Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
14 Uprooted, out of his tent, be his confidence, and let it drive him down to the king of terrors;
Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
15 There shall dwell in his tent, what is naught-of-his, Let brimstone be strewed over his dwelling;
Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
16 Beneath, let his roots be dried up, and, above, be cut off his branch;
Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
17 His memorial, have perished out of the land, and let him have no name over the face of the open field;
Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
18 Let them thrust him out of light into darkness, Yea, out of the world, let them chase him;
Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
19 Let him have neither scion nor seed among his people, neither any survivor in his place of sojourn:
Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
20 Over his day, have they been astounded who come behind, and, them who are in advance, a shudder hath seized.
De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
21 Surely, these, are the dwellings of him that is perverse, and, this, is the place of him that knoweth not GOD.
Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.
