Job 17
1 My spirit, is broken, My days, are extinguished, Graves, are left me.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Verily there are mockers, with me! And, on their insults, mine eye doth rest.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Appoint it, I pray thee—be thou surety for me with thyself, Who is there that, on my side, can pledge himself?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 For, their heart, hast thou kept back from understanding, On this account, thou wilt not exalt them.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 He that, for a share, denounceth friends, even, the eyes of his children, shall be dim.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 But he hath set me, as the byword of peoples, And, one to be spit on in the face, do I become.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Therefore hath mine eye become dim from vexation, and, my members, are like a shadow, all of them.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Upright men shall be astounded over this, and, the innocent, against the impious, shall rouse themselves.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 That the righteous may hold on his way, and, the clean of hands, increase in strength.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 But indeed, as for them all, will ye bethink yourselves and enter into it, I pray you? Or shall I not find, among you, one who is wise?
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 My days, are past, my purposes, are broken off, the possessions of my heart!
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Night for day, they appoint, Light, is near, by reason of darkness!
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 To corruption, have exclaimed, My father, thou! My mother! and My sister! to the worm.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Where then would be my hope? And, as for my blessedness, who should see it!
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
