Job 12
1 Then responded Job, and said: —
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Of a truth, ye, are the people, and, with you, wisdom, will die.
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 I also, have a mind like you, I, fall not short, of you, But who hath not such things as these?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 A laughing-stock to one’s neighbour, do I become, one who hath called upon GOD and he hath answered him! A laughing-stock—a righteous man without blame!
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 For ruin, there is contempt, in the thought of the man at ease, —ready, for such as are of faltering foot!
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 At peace are the tents that belong to the spoilers, and there is security to them who provoke GOD, To him who bringeth a god in his hand.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 But, in very deed, ask, I pray thee, the beasts, and they will teach thee, and the bird of the heavens, and it will tell thee;
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Or address the earth, and it will teach thee, and the fishes of the sea, will recount it to thee:
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Who knoweth not, among all these, that, the hand of Yahweh, hath done this?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 In whose hand is the soul of every living thing, and the spirit of all the flesh of men.
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Doth not, the ear, try, words? even as, the palate, tasteth for itself, food?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 In the Ancient, is wisdom, and [in] Length of Days, understanding:
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 With Him, are wisdom and strength, to Him, pertain counsel and understanding.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Lo! He pulleth down, and it cannot be built, He closeth up over a man, and it cannot be opened:
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Lo! He holdeth back the waters, and they dry up, or sendeth them out, and they transform the earth:
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 With Him, is strength and effective wisdom, to Him, belong he that erreth, and he that causeth to err.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Who leadeth away counsellors [as] a spoil, and, judges, He befooleth:
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 The fetters of kings, He looseth, or hath bound a slave’s waistcloth about their loins:
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Who leadeth away priests [as] a spoil, and, men firmly seated, He overturneth:
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Setting aside the speech of the trusty, and, the discernment of elders, He taketh away:
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Pouring contempt upon nobles, and, the girdle of the mighty, hath He loosed:
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Laying open deep things, out of darkness, and bringing out to light, the death-shade:
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Who giveth greatness to nations, or destroyeth them, Who spreadeth out nations, or leadeth them into exile:
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Who taketh away the sense of the chiefs of the people of the earth, and hath caused them to wander in a pathless waste:
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 They grope about in the dark, having no light, and He hath made them to reel, like a drunken man.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
