< Job 12 >
1 Then responded Job, and said: —
Då svarade Job, och sade:
2 Of a truth, ye, are the people, and, with you, wisdom, will die.
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 I also, have a mind like you, I, fall not short, of you, But who hath not such things as these?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 A laughing-stock to one’s neighbour, do I become, one who hath called upon GOD and he hath answered him! A laughing-stock—a righteous man without blame!
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 For ruin, there is contempt, in the thought of the man at ease, —ready, for such as are of faltering foot!
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 At peace are the tents that belong to the spoilers, and there is security to them who provoke GOD, To him who bringeth a god in his hand.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 But, in very deed, ask, I pray thee, the beasts, and they will teach thee, and the bird of the heavens, and it will tell thee;
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 Or address the earth, and it will teach thee, and the fishes of the sea, will recount it to thee:
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Who knoweth not, among all these, that, the hand of Yahweh, hath done this?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 In whose hand is the soul of every living thing, and the spirit of all the flesh of men.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Doth not, the ear, try, words? even as, the palate, tasteth for itself, food?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 In the Ancient, is wisdom, and [in] Length of Days, understanding:
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 With Him, are wisdom and strength, to Him, pertain counsel and understanding.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Lo! He pulleth down, and it cannot be built, He closeth up over a man, and it cannot be opened:
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Lo! He holdeth back the waters, and they dry up, or sendeth them out, and they transform the earth:
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 With Him, is strength and effective wisdom, to Him, belong he that erreth, and he that causeth to err.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Who leadeth away counsellors [as] a spoil, and, judges, He befooleth:
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 The fetters of kings, He looseth, or hath bound a slave’s waistcloth about their loins:
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Who leadeth away priests [as] a spoil, and, men firmly seated, He overturneth:
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Setting aside the speech of the trusty, and, the discernment of elders, He taketh away:
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Pouring contempt upon nobles, and, the girdle of the mighty, hath He loosed:
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Laying open deep things, out of darkness, and bringing out to light, the death-shade:
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Who giveth greatness to nations, or destroyeth them, Who spreadeth out nations, or leadeth them into exile:
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Who taketh away the sense of the chiefs of the people of the earth, and hath caused them to wander in a pathless waste:
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 They grope about in the dark, having no light, and He hath made them to reel, like a drunken man.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.