Genesis 9
1 So God blessed Noah and his sons, —and said to them Be fruitful and multiply, and fill the earth;
Och Gud välsignade Noah och hans söner, och sade: Varer fruktsamme, och förökens, och uppfyller jordena.
2 and let the fear of you and the dread of you be upon every living creature of the earth, and upon every bird of the heavens, —over everything that moveth along on the ground, and over all the fishes of the sea, —into your hand, have they been given.
Edor fruktan och rädsla vare öfver all djur på jordene, öfver alla foglar under himmelen, och öfver allt det som kräker på jordene, och alle fiskar i hafvet vare gifne i edra hand.
3 As for every moving thing that hath life, yours, shall it be, for food, —Like the green herb, have I given you all things.
Allt det som röres och lefver, det vare eder till mat; såsom gröna örter hafver jag allt det gifvit eder.
4 Yet flesh with the life thereof, the blood thereof, shall ye not eat;
Allena äter icke kött, det ännu lefver i sinom blod.
5 And surely your blood, of your lives, will I require, From the hand of every living creature, will I require it, —and from the hand of man From the hand of each one’s brother, will I require the life of man:
Förty, jag vill ock hämnas öfver edar kropps blod, och vill hämnat uppå all djur, och vill hämnas menniskones lif på hvarjo och ena mennisko, eho hon är.
6 He that sheddeth man’s blood, by man, shall his blood be shed, —For, in the image of God, made he man.
Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skall ock af menniskom utgjutit varda. Förty Gud hafver gjort menniskona efter sitt beläte.
7 Ye, therefore, be fruitful and multiply, swarm in the earth and multiply therein.
Varer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jordene, att I uppfyllen henne.
8 And God spake unto Noah, and unto his sons with him saying:
Yttermera sade Gud till Noah, och hans söner med honom:
9 I, therefore, behold me! establishing my covenant with you, —and with your seed after you;
Si, jag gör med eder ett förbund, och med edra säd efter eder;
10 and with every living soul that is with you, of birds, of tame-beasts and of all wild-beasts of the earth that are with you, —of all coming forth out of the ark, even to all wild-beasts of the earth;
Och med allom lefvandom djurom som med eder äro, i foglar, i fänad, och i allom djurom, som på jordene när eder äro; af allt det som utur arkenom gånget är, ehvad djur det är på jordene.
11 yea, I will establish my covenant with you, so that all flesh shall not be cut off any more, by reason of the waters of a flood, —neither shall there be any more a flood to destroy the earth.
Och vill göra mitt förbund med eder i så måtto, att härefter skall nu icke mer allt kött förderfvadt varda med flodsens vatten, och skall härefter ingen mer flod komma, den jordena förderfva skall.
12 And God said, This, is the sign of the covenant which I am granting betwixt me and you, and every living soul that is with you, —to age-abiding generations: —
Och Gud sade: Detta är tecknet till mitt förbund, som jag gjort hafver emellan mig och eder, och all lefvande djur med eder härefter till evig tid.
13 My bow, have I set in the cloud, —and it shall be for a sign of a covenant, betwixt me and the earth;
Min båga hafver jag satt i skynom, den skall vara tecknet till mitt förbund emellan mig och jordena.
14 and it shall be when I draw a veil of cloud over the earth, —and the bow in the cloud appeareth,
Och när så sker, att jag förer skyn öfver jordena, så skall man se min båga i skynom.
15 then will I remember my covenant which is betwixt me and you, and every living soul among all flesh, —that the waters may no more become a flood, to destroy all flesh:
Och så skall jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och all lefvande djur i hvart och ett kött, att icke mer skall komma flod härefter, den allt kött förderfva skall.
16 so the bow shall be in the cloud, —and I will behold it, to remember an age-abiding covenant, between God, and every living soul among all flesh that is on the earth.
Derföre skall min båge vara i skynom, att jag skall se uppå honom, och tänka uppå det eviga förbund emellan Gud och all lefvande djur i hvarjo och eno kötte, som på jordene är.
17 And God said unto Noah, This is the sign of the covenant which have established, between me and all flesh that is on the earth.
Det samma sade ock Gud till Noah: Detta skall vara tecknet till det förbund, som jag gjort hafver emellan mig och allt kött på jordene.
18 And the sons of Noah who came forth out of the ark, were—Shem and Ham and Japheth, —now, Ham, was the father of Canaan.
Noahs söner, som utur arkenom gingo, äro desse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren till Canaan.
19 These three, were the sons of Noah, —and from these, was all the earth overspread.
Dessa tre äro Noahs söner, af hvilkom all land besatt vordo.
20 And Noah began to be a husbandman, —so he planted a vineyard:
Och Noah begynte till och vardt en åkerman, och plantade vingård.
21 and dank of the wine and became drunk, and uncovered himself in the midst of his tent.
Och då han drack af vinet, vardt han drucken, och låg oskyld uti sine hyddo.
22 And Ham the father of Canaan saw his father’s shame, —and told his two brethren outside.
Då nu Ham, Canaans fader, såg sins faders blygd, sade han det bådom sinom brödrom, som ute voro.
23 And Shem and Japheth took a mantle, and put it on the shoulder of them both and went backwards, and covered the shame of their father, but their faces were backwards, and the shame of their father, saw they not.
Då togo Sem och Japhet ett kläde, och lade på bägges deras skuldror, och gingo baklänges till, och öfvertäckte deras faders blygd, och deras ansigte var ifrå vändt, så att de deras faders blygd icke sågo.
24 And Noah awoke from his wine, —and came to know what his youngest son had done to him.
Som nu Noah uppvaknade af sino vine, och fick veta hvad hans yngste son honom gjort hade, sade han:
25 And he said, Accursed be Canaan, —a servant of servants, shall he be to his brethren!
Förbannad vare Canaan, och vare en träl under alla trälar ibland hans bröder.
26 And he said, Blessed be Yahweh, God of Shem, —And let Canaan be their servant:
Och sade yttermera: Lofvad vare Herren Sems Gud, och Canaan vare hans träl.
27 God give extension to Japheth, But make his habitation in the tents of Shem, And let Canaan be their servant.
Gud förvidge Japhet, och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan vare hans träl.
28 And Noah lived after the flood, —three hundred and fifty years:
Och Noah lefde efter flodena trehundrade och femtio år.
29 so, all the days of Noah, were—nine hundred and fifty years, —and he died.
Så att hans hela ålder vardt niohundrade och femtio år, och blef död.
