Genesis 21
1 Now, Yahweh, visited Sarah, as he had said, —And Yahweh did for Sarah as he had spoken.
Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
2 So, Sarah, conceived and bare, to Abraham, a son, for his old age, at the set time, of which God had spoken with him.
Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
3 And Abraham called the name of his son that was born to him, whom, Sarah, bare to him, Isaac.
Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
4 And Abraham circumcised Isaac his son, when eight days old, —as God commanded him.
Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
5 Now Abraham was a hundred years old, —when Isaac his son was born to him.
Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
6 And Sarah said, A laughing, hath God made for me, —Everyone that heareth will laugh with me.
Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
7 And she said—Who would have announced to Abraham, Sarah hath suckled children? yet have I borne a son, for his old age!
Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
8 And the child grew, and was weaned, —and Abraham made a great banquet, on the day of the weaning of Isaac.
Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
9 And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian woman whom she had borne to Abraham laughing!
Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
10 So she said to Abraham, Cast out this bondwoman and her son, —for the son of this bondwoman must not inherit with my son with Isaac.
och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
11 And the word was very grievous in the eyes of Abraham, —on account of his son.
Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
12 And God said unto Abraham Let it not be grievous in thine eyes concerning the boy and concerning thy bondwoman, In all that Sarah may say unto thee, hearken to her voice, —For in Isaac, shall there be called to thee—a seed.
Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
13 Yet even the son of the bondwoman, will I appoint to become, a nation, because thy seed, he is.
Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
14 So Abraham rose up early in the morning—and took bread and a skin of water and gave unto hagar, —putting them on her shoulder and the child, and sent her forth, —so she went her way and wandered, in the desert of Beer-sheba.
Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
15 And the water out of the skin was spent, —so she cast the child under one of the shrubs;
Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
16 and went and sat her down over against him at a distance like as of such as draw the bow, for she said Let me not look upon the death of the child, —So she sat down over against him, and the boy lifted up his voice, and wept
och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
17 And God heard the voice of the boy, and a messenger of God called unto Hagar out of the heavens; and said to her, What aileth thee, Hagar? Do not fear, for God hath hearkened unto the voice of the boy where he is.
Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
18 Arise lift up the boy, and hold him up with thy hand, —for, a great nation, will I make him.
Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
19 And God opened her eyes, and she saw a well of water, —and went and filled the skin with water, and gave drink unto the boy
Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
20 And it came to pass that God was with the boy, and he grew, —and dwelt in the desert, and he became as he grew up, an archer,
Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
21 And he dwelt in the desert of Paran, —and his mother took him a wife out of the land of Egypt.
Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
22 And it came to pass at that time, that Abimelech, with Phicol chieftain of his host, spake unto Abraham, saying, —God, is with thee in all that, thou art doing.
Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
23 Now, therefore, swear to me by God, here, that thou wilt not deal falsely by me, nor by mine offspring, nor by my descendants, —according to the lovingkindness wherewith I have dealt with thee, shalt thou deal with me, and with the land wherein thou hast sojourned.
Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
24 And Abraham said, I, will swear.
Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
25 But Abraham reproved Abimelech, —on account of the well of water, which the servants of Abimelech had seized.
Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
26 And Abimelech said, I know not, who hath done this thing, —nor hast even thou, ever told me, nor have even I, ever heard, save to-day.
Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
27 And Abraham took sheep and oxen, and gave to Abimelech, —and they two solemnised a covenant
Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
28 So then Abraham set seven young sheep of the flock by them-selves,
Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
29 And Abimelech said unto Abraham, What, then mean these seven young sheep here, which thou hast set by themselves?
Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
30 And he said, The seven young sheep, shalt thou take at my hand, —that they may serve as my witness, that I digged this well.
Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
31 On this account, was the name of that place called Beer-sheba ["oath well"], —because there, had they two sworn.
Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
32 And when they had solemnised a covenant in Beer-sheba, —then arose Abimelech, with Phicol chief of his host, and returned unto the land of the Philistines.
När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
33 Then planted he a tamarisk tree in Beer-sheba, —and called there on the name of Yahweh the age-abiding GOD.
Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
34 So Abraham sojourned in the land of the Philistines many days.
Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. D. ä. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden för »sju» och »ed» likhet med varandra.
