Genesis 15

1 After these things, came the word of Yahweh unto Abram, in a vision saying, —Do not fear Abram, I am a shield to thee, thine exceeding great reward.

En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: "Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor."

2 And Abram said My Lord Yahweh, what canst thou give me, when, I, am going on childless, —and the heir of my house, is Eliezer, of Damascus,

Men Abram sade: "Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser."

3 And Abram said—Lo, to me, hast thou not given seed, —And lo! a son of my household, is mine heir!

Och Abram sade ytterligare: "Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge."

4 And lo! the word of Yahweh [came] unto him, saying, This one, shall not be thine heir: But one who cometh forth of thy body—he shall be thine heir.

Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: "Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge."

5 And he brought him forth abroad and said—Look steadfastly. I pray thee towards the heavens, and number the stars, if thou be able to number, them, And he said to him, Thus, shall be thy seed.

Och han förde honom ut och sade: "Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så skall din säd bliva."

6 And he had faith in Yahweh, —so he reckoned it to him as righteousness.

Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.

7 And he said unto him, —I, am Yahweh, who brought thee forth out of Ur of the Chaldees, to give thee this land to inherit it.

Och han sade till honom: "Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning."

8 And he said, My Lord Yahweh, whereby, can I know that I shall inherit it?

Han svarade: "Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?"

9 And he said unto him, Take for me a heifer three years old, and a she-goat three years old, and a ram three years old, and a turtle-dove and a young pigeon.

Då sade han till honom: "Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva."

10 So he took for him all these, and divided them, in the midst, and placed each piece over against its fellow, but the birds, divided he not.

Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.

11 Then came down the birds of prey upon the carcass, and Abram drove them away.

Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

12 And it came to pass when, the sun, was about to go in, and, a deep sleep, had fallen upon Abram, lo! a terror a great darkness, was falling upon him.

När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.

13 And he said to Abram—Thou must surely know, that, sojourners, will thy seed become in a land not theirs, and shall serve them and they will humble them, four hundred years;

Och han sade till Abram: "Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år."

14 moreover also, the nation whom they will serve, I, am going to judge, and after that, shall they come forth with great substance.

Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.

15 But, thou, shalt go in unto thy fathers in peace, thou shalt be buried in a good old age.

Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.

16 And, in the fourth generation, shall they return hither, —for not complete, is the iniquity of the Amorites, as yet,

Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått."

17 So it came to pass when, the sun, had gone in, and, a thick darkness, had come on, that lo there was a smoking hearth and torch of fire, which passed through between these pieces.

Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.

18 In that day, did Yahweh solemnise with Abram a covenant, saying, —To thy seed, have I given this land, from the river of Egypt as far as the great river—the river Euphrates:

På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: "Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:

19 the Kenite, and the Kenizzite, and the Kadmonite;

kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,

20 and the Hittite and the Perizzite, and the Rephaim;

hetiternas, perisséernas, rafaéernas,

21 and the Amorite, and the Canaanite, and the Girgashite, and the Jebusite.

amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land."