Galatians 4
1 But I say: —for as long a time as, the heir, is an infant, he differeth, nothing, from a servant, though, lord of all,
Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;
2 But is, under guardians, and stewards, until the [day] fore-appointed of the father:
Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.
3 So also, we, when we were infants, under the elementary principles of the world, were held in servitude;
Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.
4 But, when the fulness of the time came, God sent forth his Son, who came to be of a woman, who came to be under law, —
Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;
5 That, them who were under law, he might redeem, that, the sonship, we might duly receive; —
På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.
6 And, because ye are sons, God hath sent forth the Spirit of his Son into our hearts, exclaiming, Abba! Oh Father!
Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.
7 So that, no longer, art thou a servant, but a son; and, if a son, an heir also, through God.
Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.
8 But, at that time—not knowing God, ye were in servitude unto them who, by nature, are not Gods;
Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.
9 Whereas, now, having acknowledged God, —or rather, having been acknowledged by God, how turn ye back again unto the weak and beggarly elementary principles, unto which, over again, ye are wishing, to come into servitude?
Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?
10 Days, ye do narrowly observer, and months, and seasons, and years: —
I hållen dagar och månader, högtider och årstider.
11 I am afraid of you—lest by any means, in vain, I should have toiled for you!
Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.
12 Become ye as, I, because, I also, [was] as, ye, —brethren, I entreat you. Not at all, have ye wronged me.
Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.
13 Howbeit ye know that, by reason of a weakness of the flesh, I myself announced the glad-message unto you, formerly;
I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.
14 And, your trial, in my flesh, ye despised not, neither spat ye [in disgust], but, as a messenger of God, ye welcomed me—as Christ Jesus.
Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.
15 Where, then, is the happiness ye accounted yours? For I bear you witness—that, if possible, your eyes, ye would have dug out, and given unto me.
Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.
16 So then, your enemy, have I become, by dealing truthfully with you?
Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?
17 They shew a zeal for you, not honourably, but wish, to shut you out, in order that ye may be zealous for, them.
De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.
18 Howbeit it is, honourable, to show zeal in what is honourable at all times, and not only when I am present with you; —
Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.
19 My dear children! for whom I, again, am in birth-pains, until Christ be formed within you; —
Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.
20 I could wish, however, to be present with you, even now, and to change my voice, —because I am perplexed regarding you.
Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.
21 Tell me! ye who, under law, are wishing to be: The law, do ye not hear?
Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?
22 For it is written, that, Abraham, had two sons—one by the bondmaid, and one by the free woman;
Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.
23 But, he that was of the bondmaid, after the flesh, had been born, whereas, he that was of the free woman, through means of a promise.
Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.
24 Which things, indeed, may bear another meaning; for, the same, are two covenants, —one, indeed, from Mount Sinai, into bondage, bringing forth, the which is Hagar, —
Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;
25 And, the Hagar, is Mount Sinai, in Arabia, —she answereth, however, unto the present Jerusalem, for she is in bondage with her children;
Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.
26 But, the Jerusalem above, is free, —the which is our mother;
Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.
27 For it is written—Be gladdened, O barren one! that wast not giving birth, break forth and shout, thou that wast not in birth-pains, —because, more, are the children of the deserted one, than of her that had the husband.
Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.
28 And, we, brethren, after the manner of Isaac, are children of a promise.
Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.
29 But, just as, then, he that after the manner of the flesh had been born, did persecute him who [had been born] after the manner of the Spirit, thus, also now.
Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.
30 But, what saith the scripture? Cast out the serving woman and her son; for in nowise shall the son of the serving woman inherit with the son of the free.
Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.
31 Wherefore, brethren, we are not children of a serving woman, but of the free: —
Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.
