Exodus 1

1 Now, these, are the names of the Sons of Israel, who came into Egypt, with Jacob, did each man and his household come in: —

Desse äro namnen af Israels barn, som kommo in uti Egypten med Jacob; hvar och en kom der in med sitt hus:

2 Reuben, Simeon, Levi, and Judah;

Ruben, Simeon, Levi, Juda,

3 Issachar, Zebulon, and Benjamin;

Isaschar, Zebulon, BenJamin,

4 Dan and Naphtali, Gad and Asher.

Dan, Naphthali, Gad, Asser.

5 And it came to pass that all the persons who were descended from Jacob were seventy souls, —but, Joseph, was already in Egypt.

Och alla de själar, som utaf Jacobs länd utgångne voro, voro sjutio. Men Joseph var tillförene uti Egypten.

6 So then Joseph died and all his brethren, and all that generation.

Då nu Joseph död var, och alle hans bröder, och alle de som på den tiden lefvat hade;

7 But the sons of Israel, were fruitful and swarmed and multiplied and waxed mighty, with exceeding vigour, —so that the land was filled with them.

Växte Israels barn, och födde barn, och förökades, och vordo ganska månge, så att de uppfyllde landet.

8 Then arose a new king over Egypt, —who had not known Joseph.

Då vardt en ny Konung öfver Egypten, hvilken intet visste af Joseph.

9 So he said, unto his people, Lo! the people of the sons of Israel are too many and mighty for us!

Han sade till sitt folk: Si, Israels barns folk är mycket, och mera än vi.

10 Come on! let us shew ourselves wise with regard to them, lest they so multiply that it shall come to pass when war befalleth us, that they also, shall join themselves unto them who hate us, and shall make war upon us. and then go up out of the land.

Nu väl, vi vilje listeliga förlägga dem, att de icke varda så månge. Ty om något örlig påkomme mot oss, måtte de ock gifva sig till våra fiender, och strida emot oss, och draga utu landet.

11 So they set over them chiefs of tribute, to the end they might humiliate them with their burdens, —and they built store-cities for Pharaoh, even Pithom and Raamses.

Och han satte öfver dem arbetsfogdar, som dem betvinga skulle med träldom; ty man byggde Pharao de städer Pithom och Raamses till skatthus.

12 But the more they were humiliating them, the more, were they multiplying, and, the more, were they breaking forth, so they were filled with alarm because of the sons of Israel.

Men ju mer de betungade folket, ju mer de förökades och förvidgade sig; derföre voro de Israels barnom hätske.

13 And the Egyptians rigorously made the sons of Israel serve;

Och de Egyptier tvingade Israels barn med obarmhertighet till att träla;

14 and embittered their lives with harsh service, in clay and in bricks, and in all manner of service in the field, —all their service, wherein they rigorously made them serve.

Och gjorde deras lefverne bittert, med svårt arbete på ler och tegel, och med allahanda släpande på markene, och med allahanda arbete, som de kunde dem pålägga med obarmhertighet.

15 Then said the king of Egypt to the Hebrew midwives, —of whom, the name of the one was, Shiphrah, and, the name of the other Puah; —

Och Konungen i Egypten sade till jordgummorna för de Ebreiska qvinnor; den ena het Siphra, och den andra Pua:

16 then he said—When ye act as midwives unto the Hebrew women, then shall ye look out for the sex, —If it is, a son, then shall ye kill it, But, if it is, a daughter, then shall it live.

När I hjelpen de Ebreiska qvinnor, och de skola föda; är det mankön, så dräper det; är det qvinnkön, så låter det lefva.

17 But the midwives feared God, and did not as the king of Egypt spake unto them, —but suffered the male children to live.

Men jordgummorna fruktade Gud, och gjorde ej som Konungen i Egypten sade dem; utan läto barnen lefva.

18 Then called the king of Egypt for the midwives, and said to them—Wherefore have ye done this thing, that ye should let the male children live?

Då kallade Konungen i Egypten jordgummorna, och sade till dem: Hvarföre gören I det, att I låten lefva barnen?

19 And the midwives said unto Pharaoh. Because not like the Egyptian women, are the Hebrew women, for they are full of life, ere yet the midwife can come in unto them, they have given birth,

Jordgummorna svarade Pharao: De Ebreiska qvinnor äro ej som de Egyptiska; förty de äro hårda qvinnor; förr än jordgumman kommer till dem, hafva de födt.

20 So then God dealt well with the midwives, —and the people multiplied, and waxed exceeding mighty.

Derföre gjorde Gud väl emot jordgummorna; och folket förökades, och vardt ganska mycket.

21 And it came to pass, because the midwives feared God, that he made for them households.

Och efter jordgummorna fruktade Gud, byggde han dem hus.

22 Then gave Pharaoh command to all his people saying—Every son that is born to the Hebrews, into the river, shall ye cast him; But every daughter, shall ye suffer to live.

Då böd Pharao allo sino folke, och sade: Allt det mankön, som födt varder, kaster i älfvena, och allt qvinnkön låter lefva.