Esther 4
1 When, Mordecai, came to know all that had been done, Mordecai rent his garments, and put on sackcloth, and ashes, —and went forth into the midst of the city, and cried out with an outcry loud and bitter;
Då Mardechai förnam hvad skedt var, ref han sin kläder sönder, och drog en säck uppå, och strödde asko uppå sig; och gick ut midt i staden, ropandes högeliga och klageliga;
2 and went in as far as before the gate of the king, —for, none, might enter into the gate of the king, clothed with sackcloth.
Och kom inför Konungens dörr; ty ingen måtte komma in genom Konungens dörr, som en säck hade på sig.
3 And, throughout every province, whithersoever the word of the king and his edict came, was great mourning to the Jews, and fasting and weeping, and lamentation, —sackcloth and ashes, were spread out for many.
Och i all land, dit som Konungens ord och bud räckte, var en stor jämmer ibland Judarna; och månge fastade och greto, sörjde, och lågo i säcker och i asko.
4 So the maidens of Esther and her eunuchs went in and told her, and the queen writhed in great anguish, —and sent garments to clothe Mordecai, and to remove his sackcloth from off him, but he accepted them not.
Då kommo Esthers tjenstepigor, och hennes kamererare, och sade henne det. Då vardt Drottningen svårliga förfärad; och hon sände kläder till Mardechai, att han skulle draga dem uppå, och lägga säcken af sig; men han tog dem intet.
5 Then called Esther for Hathach, one of the eunuchs of the king whom he had stationed before her, and charged him, concerning Mordecai, —to get to know what this was, and why this was.
Då kallade Esther Hatach, en af Konungens kamererare, som för henne stod, och gaf honom befallning till Mardechai, att hon måtte få veta hvad det vore, och hvi han gjorde så.
6 So Hathach went forth unto Mordecai, —in the broadway of the city, which was before the gate of the king.
Då gick Hatach ut till Mardechai, der han stod på gatone i stadenom, utanför Konungens port.
7 And Mordecai told him all that had befallen him, —and an exact statement of the silver, that Haman had promised to weigh out unto the treasuries of the king, for the Jews, to destroy them.
Och Mardechai sade honom allt det honom händt var, och summon af silfret, som Haman tillredt hade, till att väga in uti Konungens kammar, för Judarnas skull, att han måtte förgöra dem;
8 Also, a copy of the writing of the edict which had been given in Shusan to destroy them, gave he unto him, to shew unto Esther, and to tell her, —and to lay charge upon her, to go in unto the king—to make supplication unto him, and to make request before him, for her people.
Och fick honom afskriftena af budet, som i Susan uppslaget var på deras förderf, att han skulle det låta se Esther; och böd henne att hon skulle ingå till Konungen, och bedas en bön af honom, och få veta af honom om sitt folk.
9 And Hathach came in and told Esther, the words of Mordecai.
När Hatach kom in, och sade Esther Mardechai ord,
10 Then spake Esther unto Hathach, —and gave him charge, unto Mordecai: —
Sade Esther till Hatach, och lät säga Mardechai:
11 All the servants of the king, and the people of the provinces of the king, do know, that, whatsoever man or woman shall go in unto the king—into the inter court—who hath not been called, one, is his law, to put him to death, saving any to whom the king may hold out the golden sceptre, who then shall live, —but, I, have not been called to go in unto the king, these thirty days.
Det veta alle Konungens tjenare och folken i Konungens land, att hvilken som ingår till Konungen i den inra gården, vare sig man eller qvinna, den icke kallad är, den skall efter lagen straxt dö, utan så är, att Konungen räcker ut emot honom den gyldene spiron, att han dermed må lefvandes blifva; men jag är nu intet kallad i tretio dagar, till att komma in till Konungen.
12 And they told Mordecai, the words of Esther.
Då denna Esthers ord vordo sagd Mardechai,
13 Then Mordecai commanded to answer Esther, —Do not think in thine own soul, to escape in the house of the king from among all the Jews.
Bad Mardechai säga henne igen: Tänk icke det, att du undsätter ditt lif, efter du äst i Konungens hus, för alla Judar.
14 But, if thou, do indeed hold thy peace, at this time, respite and deliverance, will be appointed for the Jews, from another place, but, thou, and thy father’s house, will perish, —and who knoweth whether, for a time such as this, thou hast attained unto the royal estate?
Förty om du i denna gången tiger stilla, så kommer Judomen en hjelp och undsättning af en annan väg, och du och dins faders hus varder förgåendes; och ho vet, om du icke för denna tidens skull äst kommen till riket?
15 Then Esther commanded, to answer Mordecai: —
Esther lät svara Mardechai:
16 Go! gather ye together all the Jews who are to be found in Shusan, and fast ye for me—and neither eat nor drink—three days, night nor day, and, I and my maidens, will fast so, —and, in this manner, will I go in unto the king, though it is not according to the law, and, when I have perished, I have perished!
Så gack nu bort, och församla alla Judar, som i Susan för handene äro; och faster för mig, så att I icke äten eller dricken i tre dygn, hvarken dag eller natt; jag och mina tjenarinnor vilje också fasta; och så vill jag gå in för Konungen, emot budet; blifver jag borto, så är jag borto.
17 So Mordecai departed, —and did according to all that Esther had charged upon him.
Mardechai gick bort, och gjorde alltså, som Esther honom budit hade.
