Ecclesiastes 7
1 Better a name, than precious ointment, —and the day of death, than the day of one’s birth.
Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 Better to go to the house of mourning, than to go to the house of banqueting, for, that, is the end of all men, —and, the living, should take it to his heart.
Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Better is grief than laughter, —for, by the marring of the face, amended is the heart.
Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 The heart of the wise, is in the house of mourning, but, the heart of dullards, in the house of mirth.
De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 Better to hear the rebuke of the wise, than for any man to hear the song of dullards,
Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 For, as the crackling of thorns under a pot, so, is the laughter of the dullard, —even this, then, was vanity.
Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 For, oppression, maddeneth the wise, —and a bribe, destroyeth the understanding.
En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Better the latter end of a thing, than the beginning thereof, —Better a patient spirit, than a haughty spirit.
Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Do not be rash in thy spirit, to be indignant, —for, indignation, in the bosom of dullards, doth remain.
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Do not say, What hath happened, that, the former days, were better than these? for, not wisely, askest thou concerning this.
Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 Good is wisdom, with an inheritance, —and a profit, to such as see the sun.
Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 For, a protection, is wisdom, and, a protection, is silver, —but, the advantage of knowledge, is, that, wisdom, giveth life to the possessors thereof.
Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 Consider the work of God, —for who can straighten what he hath bent?
Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 In the day of prosperity, be joyful, but, in the day of misfortune, consider, —Even the one equally with the other, hath God made, to the end man might find out—after him—nothing.
I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 Everything, had I seen, in my days of vanity, —Here was a righteous man, perishing in his righteousness, and there was a lawless man, continuing long in his wickedness.
Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Do not become so very righteous, neither count thyself wise beyond measure, —wherefore shouldst thou destroy thyself?
Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Do not be so very lawless, neither become thou foolish, —wherefore shouldst thou die, before thy time?
Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 It is well that thou shouldst lay fast hold of this, but, even from the other, do not withdraw thy hand, —for, he that revereth God, shall come forth out of them all.
Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 Wisdom, bringeth more strength to a wise man, than ten heroes, that are in the city.
Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 For, as for men, there is none righteous in the earth, that doeth good, and sinneth not.
Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 Moreover, not to all the words which men speak, do thou apply thy heart, —lest thou hear thine own servant reviling thee!
Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 For truly, many times, thy heart knoweth, —that, even thou thyself, hast reviled others.
Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 All this, have I proved by wisdom, —I said, I will be wise, but, that, was far from me.
Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 Far away, is that which hath been, —and deep, deep, who can find it out?
Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 Resolved, I, in my heart, to know and search out, and to seek wisdom, and a conclusion, —and to know lawlessness [to be] stupidity, and folly to be madness.
Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 I, could indeed find, to be, more bitter than death, the woman, whose heart is, snares and nets, and her hands, bonds, —whoso is pleasing before God, shall escape from her, but, he that sinneth, shall be captured by her.
Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 See! this, have I found, saith the Proclaimer [counting] one by one, to find a conclusion;
Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 what my soul still sought, yet I found not, —one man out of a thousand, have I found, but, a woman among all these, have I not found.
Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
29 Only, see, this, have I found, That God made man upright, but, they, have sought out many devices.
Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
