Acts 20

1 But, after the tumult had ceased, Paul, sending for the disciples and exhorting them, took leave, and went forth to be journeying unto Macedonia.

Då nu upploppet vardt stilladt, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och helsade dem, och for sina färde, till att draga in uti Macedonien.

2 Passing through those parts, however, and exhorting them with much discourse, he came into Greece;

Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland;

3 and, spending three months, when a plot was laid against him by the Jews, as he was about to sail to Syria, he determined to turn back through Macedonia.

Och han blef der i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för råd att vända om igen genom Macedonien.

4 Now there were accompanying him, Sopater, son of Pyrrhus a Beroean; and of the Thessalonians, Aristarchus and Secundus; and Gaius of Derbe and Timothy; and, of Asia, Tychicus and Trophimus.

Och följde honom allt intill Asien Sopater af Bereen; och af Thessalonica Aristarchus, och Secundus, och Gajus af Derbe, och Timotheus; och af Asien Tychicus, och Trophimus.

5 And, these, came and were waiting for us at Troas.

Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.

6 And, we, sailed forth, after the days of unleavened bread, from Philippi, and came unto them in Troas in five days, where we tarried seven days.

Men vi seglade af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och töfvade der i sju dagar.

7 And, on the first of the week, when we were gathered together to break bread, Paul went on to discourse with them, being about to depart on the morrow; and he prolonged his discourse until midnight.

På en Sabbath, då Lärjungarna kommo tillsammans, till att bryta brödet, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas; och fördröjde han talet intill midnatt.

8 Now there were a good many torches in the upper room, where we were gathered together.

Och mång ljus voro upptänd i salen, der de församlade voro.

9 And there sat, a certain young man by name Eutychus, in the window, who was getting overpowered by a deep sleep; and, while Paul was discoursing yet further, being overpowered by his sleep, he fell, from the third story, down, and was taken up dead.

Så satt der en yngling uti ett fenster, benämnd Eutychus, och var förtyngd af svår sömn; och vid Paulus länge talade, tog sömnen honom så svårliga, att han föll ned af tredje bottnen, och vardt upptagen döder.

10 Going down, however, Paul fell upon him, and, embracing him, said—Be not making confusion; for, his soul, is, in him.

Då steg Paulus ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom, och sade: Varer icke bedröfvade; ty själen är ännu uti honom.

11 And, going up, and breaking the loaf, and tasting, —for a good while also conversing, until dawn, thus, he departed.

Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt; och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.

12 And they brought the boy alive, and were comforted beyond measure.

Och hade de den ynglingen fram lefvandes; och voro deraf icke litet tröstade.

13 And, we, going forward unto the ship, set sail for Assos, from thence being about to take up Paul; for, so, had he arranged, being about, himself, to go on foot.

Men vi stegom till skepps, och forom dädan till Asson, aktande der intaga Paulum; ty han hade så skickat, och han ville fara landvägen.

14 And, when he fell in with us in Assos, we took him on board, and came into Mitylene;

När vi tillhopakommom i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.

15 and, from thence sailing away on the morrow, we came over against Chios, and, on the next day, we thrust aside into Samos, and, on the succeeding day, we came into Miletus.

Dädan seglade vi, och kommom dagen nästefter in mot Chium; och så dagen derefter kommom vi till Samum, och töfvade i Trogillio; och nästa dagen efter kommom vi till Miletum.

16 For Paul had determined to sail past Ephesus, lest he should happen to lose time in Asia; for he hastened, if it were possible for him, against the day of Pentecost, to arrive, in Jerusalem.

Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesus, på det att han icke skulle förtöfva sig i Asien; ty han hastade sig, om möjeligit hade varit, att han kunde varit i Jerusalem om Pingesdagarna.

17 But, from Miletus, he sent unto Ephesus, and called for the elders of the assembly.

Och sände han af Mileto båd till Ephesum, och kallade till sig Presterna i församlingene.

18 And, when they were come to him, he said unto them—Ye yourselves, well know, from the first day when I set foot in Asia, in what manner came to be with you all the time,

När de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag hafver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asien;

19 doing service unto the Lord, with all humility and tears, and temptations which befell me through the plots of the Jews:

Tjenandes Herranom med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos af Judarnas försåt;

20 in what manner I in nowise shrank from announcing unto you anything that was profitable and teaching you publicly and in your homes;

Så att jag hafver intet försummat, det eder kunde vara till nytto, att jag ju hafver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga och synnerliga;

21 bearing full witness, both to Jews and to Greeks, as to the repentance due unto God, and as to belief on our Lord Jesus.

Betygandes både för Judar och Greker den bättring som är inför Gud, och den tro som är till vår Herra Jesum Christum.

22 And, now, lo! I, bound in my spirit, am journeying unto Jerusalem; the things which therein shall befall me, not knowing, —

Och nu si, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes hvad mig der öfvergå skall;

23 save that, the Holy Spirit, from city to city, doth bear me full witness, saying that, bonds and tribulations, await me.

Utan den Helge Ande i alla städer betygar och säger, att bojor och bedröfvelse står mig före.

24 But, for no cause whatever, am I making my life dear to myself, so that I may finish my course and the ministry which I have received from the Lord Jesus, to bear full witness as to the good news of the favour of God.

Dock aktar jag det intet, ej heller är mig sjelfvom mitt lif kärt; på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat hafver af Herranom Jesu, till att betyga Evangelium om Guds nåd.

25 And, now, lo! I, know that, no more, shall ye see my face, —ye all, among whom I have gone about proclaiming the kingdom.

Och nu si, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansigte, I alle, der jag framfarit hafver och predikat Guds rike.

26 Wherefore I take you to witness, on this very day, that, pure am I from the blood of all;

Derföre betygar jag eder på denna dagen, att jag oskyldig är för allas blod;

27 for I have not shrunk from announcing all the counsel of God unto you.

Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.

28 Be taking heed unto yourselves, and unto all the little flock in which the Holy Spirit hath set, you, as overseers, —to be shepherding the assembly of God which he hath acquired through means of the blood of his own.

Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.

29 I, know, that there will enter, after my departure, grievous wolves into your midst, not sparing the little flock;

Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.

30 and, from among your own selves, will arise men speaking distorted things, to draw away the disciples after themselves.

Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.

31 Wherefore, be on the watch, remembering that, for three years, night and day, I gave myself no rest, with tears, admonishing each one.

Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.

32 Now, therefore, I commend you unto the Lord, and unto his word of favour, —which is able to build up and give the inheritance among all the hallowed ones.

Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.

33 The silver or gold or apparel of no one, did I covet:

Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.

34 yourselves, acknowledge that, for my necessities and for those who were with me, hard wrought these hands!

Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.

35 In all things, I gave you to understand, that, thus toiling, it behoves to be helping the weak, also to be keeping in mind the words of the Lord Jesus, that, he himself, said—Happy is it, rather to give than to receive!

All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.

36 And, these things saying, kneeling down with them all, he prayed.

Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.

37 And they all wept much, and, falling upon Paul’s neck, they were tenderly kissing him;

Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;

38 being most distressed for the word which he had said, —That, no more, should they, his face, behold. And they accompanied him unto the ship.

Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.