2 Samuel 22
1 And David spake unto Yahweh, the words of this song, in the day when Yahweh had rescued him, out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul;
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 and he said, —Yahweh, was my mountain crag and my stronghold, and my deliverer—mine;
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 My God, was my rock, I sought refuge in him, —My shield, and my horn of salvation, my high tower, and my refuge, My Saviour! from violence, thou didst save me.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 As one worthy to be praised, called I on Yahweh, —And, from my foes, was I saved.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 When the breakers of death had encompassed me, —the torrents of perdition, made me afraid, —
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 In my distress, called I on Yahweh, Yea, unto my God, did I call, —and he hearkened, out of his temple, unto my voice, and, my cry for help, was in his ears!
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Then did the earth shake and quake, the foundations of the heavens, were deeply moved, —yea they did shake, because he was angry,
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 There went up a smoke in his nostrils, and, a fire out of his mouth, devoured, —live coals, were kindled from it:
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Then he stretched out the heavens, and came down, —and, thick gloom, was under his feet;
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Then he rode on a cherub, and flew, —and was seen on the wings of the wind;
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 And made of the darkness around him, pavilions, —gathering of waters, clouds of vapours.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Out of the brightness before him, were kindled live coals of fire;
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Thunder from the heavens, did Yahweh give forth, —yea, the Highest, uttered his voice;
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 And he sent forth arrows, and scattered them, —lightning, and confused them;
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Then appeared the channels of the sea, were uncovered the foundations of the world, —at the rebuke of Yahweh, the blast of the breath of his nostrils;
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 He sent from on high, he took me, —he drew me out of many waters;
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 He rescued me from my foe, in his might, —from them who hated me, because they were too strong for me:
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 They confronted me, in the day of my necessity, —then became Yahweh my stay:
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 And brought out, into a large place, even me, —he delivered me, because he delighted in me:
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Yahweh rewarded me, according to my righteousness—according to the cleanness of my hands, he repaid me:
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 For I had kept the ways of Yahweh, —and not broken away from my God;
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 For, all his regulations, were before me, —and, as for his statutes, I turned not from them.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 So became I blameless towards him, —and kept myself from mine iniquity:
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Yahweh therefore repaid me, according to my righteousness, —according to my pureness before his eyes.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 With the loving, thou didst show thyself loving, —with the blameless hero, thou didst show thyself blameless;
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 With the pure, thou didst show thyself pure, —but, with the perverse, thou didst shew thyself ready to contend:
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 And, a patient people, thou didst save, —but, thine eyes, were on the lofty—thou layedst them low;
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 For, thou, wast my lamp, O Yahweh, —and, Yahweh, enlightened my darkness;
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 For, by thee, I ran through a troop, —by my God, I leapt over a wall.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 As for God, blameless is his way, —the speech of Yahweh, hath been proved, a shield, he is to all who seek refuge in him.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 For who is a GOD, save Yahweh? and who a Rock, save our God?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 GOD, is my fortress of strength, —and shewed to the blameless his way;
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Planting my feet like the hinds’, —yea, on my high places, he caused me to stand;
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Teaching my hands, to war, —so that a bow of bronze was bent by mine arms;
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Thus didst thou grant me, as a shield, thy salvation, —and, thy condescension, made me great.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Thou didst widen my stepping-places, under me, —so that mine ankles faltered not:
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 I pursued my foes, and destroyed them, —and returned not, till they were consumed;
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 So I consumed them, and crushed them, and they rose not again, —thus fell they under my feet:
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Thus didst thou gird me with strength, for the battle, —thou subduedst mine assailants under me:
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 And, as for my foes, thou didst give me their neck, —yea, them who hated me, that I might destroy them:
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 They cried out, but there was none to save, —unto Yahweh, but he answered them not.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Then did I beat them in pieces, like the dust of the earth, —like the clay of the lanes, did I crush them, stamp them down.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Thus didst thou rescue me from the contentions of my people, didst keep me to be the head of nations: —a people whom I had not known, served me;
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 The sons of the foreigner, came cringing unto me, —at the hearing of the ear, they submitted to me, —
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 The sons of the foreigner, were disheartened, and came quaking, out of their fortresses.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Yahweh liveth, and blessed be my rock, —and exalted be the God (of the rock) of my salvation: —
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 The GOD who hath avenged me, and brought down peoples under me;
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 And brought me forth from among my foes, —yea, from mine assailants, hast thou set me on high, from the man of violence, hast thou delivered me.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 For this cause, will I praise thee, O Yahweh, among the nations, —and, to thy name, will I touch the strings: —
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Who hath made great the victories of his King, —and shown lovingkindness to his Anointed One, to David and to his Seed, unto times age-abiding.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
