2 Kings 12
1 In the seventh year of Jehu, began Jehoash to reign, and, forty years, reigned he in Jerusalem, —and, the name of his mother, was Zibiah of Beer-sheba.
Uti sjunde årena Jehu vardt Joas Konung, och regerade i fyratio år i Jerusalem; hans moder het Zibja, af BerSeba.
2 And Jehoash did that which was right in the eyes of Yahweh all his days, —whereunto, Jehoiada the priest, instructed him:
Och Joas gjorde det rätt var, och det Herranom väl behagade, så länge Presten Jojada lärde honom;
3 save only, that, the high places, took they not away, —still were the people sacrificing and burning incense in the high places.
Undantagno, att han icke bortlade höjderna; ty folket offrade och rökte ännu på höjderna.
4 And Jehoash said unto the priests, —All the silver of the hallowed things, that is brought into the house of Yahweh—the silver of one who transgresseth, the silver of [their] persons by the estimate of, each one, —all the silver which it cometh into any man’s heart to bring into the house of Yahweh,
Och Joas sade till Presterna: Alla de penningar, som dertill helgade varda, att de skola läggas till Herrans hus, nämliga de penningar, som hvar och en gifver i skatt, och de penningar, som hvar och en löser sina själ med, och alla de penningar, som hvar och en offrar af fritt hjerta, dertill att det skall läggas till Herrans hus;
5 let the priests take to them, every one from his acquaintance, —and let, them, repair the breaches of the house, wheresoever there may be found a breach.
Det låter Presterna taga till sig, hvardera sin del; dermed skola de bota hvad som förfaller på ( Herrans ) hus, ehvar de finna att det förfallet är.
6 But it came to pass, that, in the twenty-third year of King Jehoash, the priests had not repaired the breaches of the house.
Då nu Presterna, allt intill tredje och tjugonde året Konungs Joas, icke botade hvad som förfallet var i husena,
7 So King Jehoash called for Jehoiada the priest, and for the other priests, and said unto them—Why are ye not repairing the breaches of the house? Now, therefore, do not take silver from your acquaintances, for, to [repair] the breaches of the house, ought ye to have given it?
Kallade Konung Joas Presten Jojada, samt med Presterna, och sade till dem: Hvi boten I icke hvad som förfaller i husena? Så skolen I nu icke taga de penningar till eder, hvar och en sin del; utan skolen låta kommat till det, som förfallet är i husena.
8 The priests therefore consented, not to take silver from the people, and not to repair the breaches of the house.
Och Presterna samtyckte inga penningar vilja taga af folkena, till att bota det förfallet var af huset.
9 Then took Jehoiada a certain chest, and bored a hole in the door thereof, —and set it beside the altar, on the right as one entereth into the house of Yahweh, and the priests that kept the entrance-hall, used to put therein—all the silver that was brought into the house of Yahweh.
Då tog Presten Jojada ena kisto, och gjorde der ett hål ofvanuppå, och satte henne på högra sidon vid altaret, der man ingår i Herrans hus. Och Presterna, som vakt höllo för dörrene, läto komma alla penningar deruti, som till Herrans hus fördes.
10 And it came to pass, when they saw that there was much silver in the chest, that the king’s scribe and the high priest came up, and brought together and counted the silver that was found in the house of Yahweh;
När de nu sågo, att många penningar voro i kistone, så kom Konungens skrifvare upp, och öfverste Presten, och bundo penningarna tillhopa, och räknade hvad till Herrans hus funnet vardt.
11 then used they to give the silver that had been weighed out, into the hands of the doers of the work, who had oversight of the house of Yahweh, —and they brought it forth, to the carpenters, and to the builders, who were working upon the house of Yahweh;
Och man gaf penningarna redo i handena dem som arbetade, och skickade voro till Herrans hus; och de gåfvo dem ut timbermannom, som byggde och arbetade på Herrans huse;
12 and to the masons, and to the hewers of stone, and to buy timber, and hewn stone, for repairing the breaches of the house of Yahweh, —and to every one that went out upon the house, to repair it.
Nämliga murmästarom, och stenhuggarom, och dem som trä och huggna stenar köpte: på det att det förfallna på Herrans hus måtte botadt varda, och hvad som helst de funno af nödene vara att botas skulle på huset.
13 Howbeit there were not made for the house of Yahweh, bowls of silver, snuffers, dashing basins, trumpets, any vessel of gold, or any vessel of silver, —out of the silver that was brought into the house of Yahweh;
Dock lät man icke göra silfskålar, bägare, bäcken, trummeter, eller något gyldene eller silfvertyg i Herrans hus, af de penningar, som till Herrans hus förde voro;
14 for, to the doers of the work, used they to give it; and so they repaired, therewith, the house of Yahweh.
Utan man gaf dem arbetarena, att de dermed botade det förfallna på Herrans hus.
15 And they used not to reckon with the men into whose hands they gave the silver, to give it to the doers of the work, because, with faithfulness, were, they, dealing.
Och behöfde de män ingen räkenskap göra, som man fick penningarna, till att utgifva dem arbetarena; utan de handlade på sina tro.
16 Silver for guilt-offerings and silver for sin-offerings, was not brought into the house of Yahweh, —to the priests, they belonged.
Men de penningar af skuldoffer och syndoffer vordo icke förde uti Herrans hus; förty de voro Presternas.
17 Then, came up Hazael, king of Syria, and fought against Gath, and captured it, —so Hazael set his face to go up against Jerusalem.
På den tiden drog Hasael, Konungen i Syrien, upp, och stridde emot Gath, och vann det. Och då Hasael ställde sitt ansigte till att draga upp till Jerusalem,
18 Therefore did Jehoash, king of Judah, take all the hallowed things which Jehoshaphat and Jehoram and Ahaziah, his fathers, kings of Judah, had hallowed, and his own hallowed things, and all the gold that was found in the treasuries of the house of Yahweh and the house of the king, —and sent to Hazael king of Syria, so he went up from against Jerusalem.
Tog Joas, Juda Konung, allt det helgada, som hans fader; Josaphat, Joram och Ahasia, Juda Konungar, helgat hade, och det han helgat hade; dertill allt det guld, som man fann i Herrans hus skatt, och i Konungshusena, och sände det till Hasael, Konungen i Syrien. Sedan drog han sina färde ifrå Jerusalem.
19 Now, the rest of the story of Joash, and all that he did, are, they, not written in the book of the Chronicles of the Kings of Judah?
Hvad nu mer af Joas sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.
20 And his servants arose and made a conspiracy, and smote Joash, in the house of Millo which teeth down to Silla.
Och hans tjenare hofvo sig upp, och gjorde ett förbund, och slogo honom i Millo hus, der man nedergår till Silla.
21 Yea, Jozabar son of Shimeath and Jehozabad son of Shomer, his servants, smote him, that he died, and he was buried with his fathers, in the city of David, —and, Amaziah his son, reigned in his stead.
Ty Josachar, Simeaths son, och Josabad, Somers son, hans tjenare, slogo honom ihjäl; och man begrof honom med hans fäder uti Davids stad. Och Amazia hans son vardt Konung i hans stad.
