2 Corinthians 13
1 This third time, am I coming unto you: —at the mouth of two witnesses, or three, shall every matter be established.
Kommer jag tredje gången till eder, så skola uti två eller tre mäns mun alla saker bestå.
2 I have said beforehand, and do say beforehand, —as present the second time, although now absent, unto them who before sinned, and unto all the rest, —that, if I come again, I will not spare.
Jag hafver det sagt eder tillförene, och säger eder det tillförene, såsom närvarandes, i den andra reson; och skrifver det nu frånvarandes, dem som tillförene syndat hafva, och allom dem androm. Om jag åter kommer, skall jag intet skona;
3 Since, a test, ye are seeking, of the speaking in me of Christ; —who, unto you, is not weak, but is powerful in you, —
Efter I söken att I en gång skolen förnimma honom, som i mig talar, nämliga Christum, hvilken när eder intet svag är, utan är mägtig ibland eder.
4 For, although he was crucified through weakness, yet is he living through God’s power, —for, although, we, are weak in him, yet shall we live with him, through God’s power [unto us]—
Ty ändock han vardt korsfäst i svagheten, så lefver han likväl i Guds kraft; och ändock vi ock äre svage i honom, så lefve vi likväl med honom, uti Guds kraft, när eder.
5 Be trying, yourselves, whether ye are in the faith, be putting, yourselves, to the test! Or do ye not recognise yourselves, seeing that, Jesus Christ, is in you, —unless perhaps ye fail in the testing.
Försöker eder sjelfva, om I ären i trone; bepröfver eder sjelfva. Eller kännen I eder icke sjelfva, att Jesus Christus är uti eder? Utan så kunde vara, att I odugelige ären.
6 I hope, however, that ye shall come to know, that, we, fail not in the testing!
Men jag hoppas, att I väl skolen känna, att vi icke odugelige ärom.
7 But we pray unto God, that ye may do nothing base, —not that, we, may appear, accepted, but that, ye, the honourable thing, may be doing, even though, we, should be, as it were, rejected;
Och önskar jag af Gudi, att I intet ondt gören; icke på det vi skulle synas dugelige; utan att I skolen göra hvad redeligit är, och vi blifve då som vi odugelige vorom.
8 For we can do nothing against the truth, but for the truth;
Ty vi kunnom intet emot sanningene; utan med sanningene.
9 For we rejoice—whensoever, we, are weak, and, ye, are, strong. This, also we pray for—your restoration: —
Men vi fröjde oss, när vi svage äre, och I mägtige; och det samma önske vi ock, nämliga edor fullkomlighet.
10 For this cause, these things, while absent, am I writing, that I may not, when present, deal sharply—according to the authority which, the Lord, hath given me, for building up and not for pulling down.
Derföre skrifver jag ock detta frånvarandes, på det, då jag är tillstädes, jag icke skall sträng vara, efter den magt som Herren hafver mig gifvit till förbättring, och icke till förderf.
11 Finally, brethren, farewell! Be getting restored, be taking encouragement, be of one mind, live in peace, —and, the God of love and peace, will be with you.
På sistone, käre bröder, fröjder eder; varer fullkomne, tröster eder, varer ens sinnade, varer fridsamme; så blifver kärlekens och fridsens Gud när eder.
12 Salute ye one another with a holy kiss.
Helser eder inbördes med en helig kyss;
13 All the saints, salute you.
helsa eder all helgon.
14 The favour of our Lord Jesus [Christ], and the love of God, and the fellowship of the Holy Spirit, be with you all.
Vårs Herras Jesu Christi nåd, och Guds kärlek, och den Helga Andas delaktighet vare med eder allom. Amen.
