1 Thessalonians 3
1 Wherefore, no longer concealing our anxiety, we were well-pleased to be left in Athens, alone,
Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
2 And sent Timothy—our brother, and God’s minister in the glad-message of the Christ—that he might confirm and console you over your faith,
och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
3 That, no one, might be shrinking back in these tribulations. For ye, yourselves, know, that, hereunto, are we appointed;
så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
4 For, even when we were with you, we told you beforehand—we are destined to suffer tribulation! even as it also came to pass, and ye know.
Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
5 For this cause, I also, no longer concealing my anxiety, sent, that I might get to know your faith, lest by any means he that tempteth, should have tempted you, and, in vain, should have been our toil.
Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
6 But, when, just now, Timothy came unto us, from you, and brought us good tidings of your faith and love, —and that ye have good remembrance of us, continually, longing to see, us, —even as, we also, to see you,
Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
7 For this cause, were we consoled, brethren, over you, in all our necessity and tribulation, through your faith;
nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
8 Because, now, we live, —if only, ye, stand fast in the Lord.
Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
9 For what thanksgiving can we render back, unto God, concerning you, on occasion of all the joy wherewith we rejoice, for your sakes, before our God?—
Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
10 Night and day, making very abundant entreaties, that we may see your face, and fit in the things which are lacking in your faith?
Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
11 Now may, our God and Father himself and our Lord Jesus, make straight our way unto you:
Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
12 And, you, may the Lord cause to abound and excel in your love one toward another, and toward all, —even as, we, do toward you:
Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
13 To the end he may confirms your hearts, faultless in holiness, before our God and Father, in the Presence of our Lord Jesus with all his saints.
så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.
