1 Corinthians 14

1 Pursue love; nevertheless be envious of the spiritual gifts, —and, rather, that ye may be prophesying.

Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

2 For, he that speaketh with a tongue, not unto men, doth speak, but, unto God, —for, no one, understandeth, although, in spirit, he is speaking sacred secrets;

Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.

3 But, be that prophesieth, unto men, doth speak—edification, and exhortation, and comfort.

Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.

4 He that speaketh with a tongue, buildeth up, himself, whereas, he that prophesieth, buildeth up, an assembly.

Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.

5 Howbeit I wish you all to speak with tongues, but, rather, that ye may prophesy, —moreover, greater, is he that prophesieth, than he that speaketh with tongues, —unless indeed he translate, that, the assembly, may receive upbuilding.

Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.

6 But, now, brethren—if I come unto you speaking with tongues, what shall I profit, you, except I speak, unto you, either by way of revelation, or knowledge, or prophesying, or teaching?

Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?

7 In like manner, the things without life giving sound, whether pipe or harp, if, a distinction in the sounds, they do not give, how shall it be known, what is being piped or harped?

Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?

8 For, if also, an uncertain sound, a trumpet, should give, who shall prepare himself for battle?

Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?

9 So, also, ye, through means of the tongue, except ye give intelligible discourse, how shall it be known what is being spoken? for ye will be speaking, to the air.

Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.

10 There may happen to be so many kinds of languages in the world, and, not one, unspoken: —

Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.

11 If, then, I do not know the meaning of the language, I shall be, unto him that is speaking, a foreigner, and, he that is speaking, shall be, in my case, a foreigner.

Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.

12 So, ye, also—since ye are, envious, of spirits, unto the upbuilding of the assembly, seek to be pre-eminent.

Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.

13 Wherefore, he that speaketh with a tongue, let him pray that he may translate;

Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.

14 [For], if I am praying in a tongue, my spirit, is praying, but, my mind, is unfruitful.

Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.

15 What is it then? I will pray with the spirit, but I will pray also with the mind, —I will strike the strings with the spirit, [but] I will strike the strings also with the mind.

Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.

16 Else, if thou be blessing in a spirit, he that filleth up the place of the ungifted person, how shall he say the Amen upon thy thanksgiving? since indeed, what thou art saying, he knoweth not;

Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt "amen" till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.

17 For, thou, indeed, excellently art giving thanks, but, the other, is not being built up.

Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --

18 I give thanks unto God!—More than ye all, am I speaking with tongues;

Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;

19 But, in assembly, I desire to speak five words with my mind, that, others also, I may instruct, than myriads of words in a tongue.

och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.

20 Brethren! do not become children, in your understandings; but, in baseness, become babes, while, in your understandings, ye become, full-grown.

Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.

21 In the law, it is written—With strange tongues, and with lips of strangers, will I speak unto this people; and, not even so, will they hearken unto me, —saith the Lord.

Det är skrivet i lagen: "Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren."

22 So that, the tongues, are for a sign—not unto them that believe, but, unto them that believe not; whereas, prophesying, is not for them that believe not, but, for them that believe.

Alltså äro "tungomålen" ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.

23 If, then, the whole assembly come together with one consent, and, all, are speaking with tongues, —and there come in persons unskilled or unbelieving, will they not say that ye are raving?

Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?

24 But, if, all, be prophesying, —and there come in one who is unbelieving or unskilled, he is convicted by all, he is searched by all, the secrets of his heart, become manifest,

Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.

25 And, so, falling down upon his face, he will do homage unto God, reporting that, in reality, God is, among you.

Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att "Gud verkligen är i eder".

26 What, then, is it, brethren? Whensoever ye are coming together, each one, hath a psalm, hath a teaching, hath a revelation, hath a tongue, hath a translation: —let, all things, be done, unto building up.

Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.

27 If, with a tongue, one is speaking, let it be by two, or, at the most, three, —and by turns; and let, one, be translating;

Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.

28 But, if there be none to translate, let him keep silence in assembly, and, unto himself, be speaking, and, unto God!

Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.

29 Prophets, moreover, let two or three speak, and let, the others, judge.

Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.

30 If, however, unto another, a revelation be made, as he is sitting, let the first be silent;

Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.

31 For, one by one, ye can, all, be prophesying, —that, all, may learn, and, all, be encouraged.

Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;

32 And, spirits of prophets, unto prophets, do submit themselves;

och profeters andar äro profeterna underdåniga.

33 For God is not [a God] of confusion, but, of peace: —as in all the assemblies of the saints.

Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.

34 As for the women, in the assemblies, let them be silent, for it is not permitted them to be speaking; but let them be in submission, —even as, the law, saith.

Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.

35 If, however, they are wishing to learn something, at home, their own husbands, let them question; for it is a shame for a woman to be speaking in assembly.

Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --

36 Or, from you, did the word of God come forth? Or, unto you alone, did it extend?

Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?

37 If anyone thinketh himself to be a prophet, or spiritually gifted, let him acknowledge the things which I am writing to you, —that they are, a commandment, of the Lord.

Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.

38 But, if anyone knoweth not, he is unknown!

Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.

39 So, then, my brethren, —be zealous to prophesy, and do not forbid, to be speaking with tongues;

Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.

40 But let, all things, with comeliness, and by arrangement, be done.

Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.