1 Corinthians 11
1 Become imitators of me, —even as, I also, [am] of Christ.
Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
2 Now I praise you, that, in all things, ye have me in remembrance, and, even as I delivered unto you the instructions, ye hold them fast.
Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 But I wish you to know—that, the head of every man, is, the Christ, and, the head of a woman, is, the man; and, the head of the Christ, is, God.
Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 Every man, praying, or prophesying, having anything upon his head, putteth to shame his head;
Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 But, every woman, praying, or prophesying, with her head, unveiled, putteth to shame her head, —for it is, one and the same, with her having been shaven.
Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 For, if a woman doth not veil herself, let her also be shorn; but, if it were a shame in a woman to be shorn or shaven, let her be veiled.
Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 For, a man, indeed, ought not to be veiling his head, being, the image and glory of God, —but, the woman, is the glory of man;
En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 For, man, is not, of woman, but, woman, of man;
Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 For also man was not created, for the sake of the woman, but woman, for the sake of the man.
Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 For this cause, ought the woman to have, permission, upon her head, because of the messengers.
Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
11 Howbeit, neither is woman apart from man, nor man apart from woman—in the Lord;
Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 For, just as the woman is of the man, so, also the man, is through means of the woman; —but, all things, are of God.
Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 Among your own selves, judge ye, —Is it becoming for a woman, —unveiled, to be praying unto God?
Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Doth not, even nature herself, teach you—that, if, a man, have long hair, it is a dishonour to him;
Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 But, if, a woman, have long hair, it is a glory to her, for, her long hair, instead of a veil, hath been given to her.
men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 But, if anyone thinketh to be contentious, we, have no such custom, —nor yet the assemblies of God.
Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 But, in giving you the following charge, I praise you not, —in that, not for the better, but for the worse, ye come together.
Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 For, first of all, —when ye come together in assembly, I hear that divisions among you exist, —and, in part, I believe it;
Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 For there must needs be, even parties among you, that, the approved, [themselves] may become manifest among you.
Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 When, therefore, ye come together into one place, it is not to eat, a supper unto the Lord;
När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 For, each one, taketh beforehand, his own supper, in your eating, and, one, indeed, is hungry, whereas, another, is drinking to excess.
ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 What! have ye not houses for your eating and drinking? or, the assembly of God, do ye despise, and, put to shame them who have nothing? What am I to say to you? Shall I praise you? In this, I praise you not.
Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 For, I myself, received from the Lord—that which I also delivered unto you, —how that, the Lord Jesus, in the night in which he was being delivered up, took a loaf,
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 And, giving thanks, brake it, and said—This, is my body, which is for you, —this, do ye, in remembrance of me;
och tackade Gud och bröt det och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
25 In the same manner, the cup also, after they had taken supper, saying—This cup, is, the new covenant in my blood, this, do ye, as often soever as ye may be drinking it, in remembrance of me.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
26 For, as often as ye may be eating this loaf, and, the cup, may be drinking, The death of the Lord, do ye announce, until he come.
Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 So that, whosoever may be eating the loaf, or drinking the cup of the Lord, in an unworthy manner, shall be responsible for the body and blood of the Lord.
Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 But let a man be proving himself, —and, so, of the loaf, let him eat, and, of the cup, let him drink;
Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 For, he that is eating and drinking, —judgment unto himself, doth eat and drink, —if he be not setting apart the body.
Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 For this cause, many among you are weak and sickly; and, not a few, are falling asleep.
Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 If, however, we had been setting, ourselves, apart, we had not, in that case, been coming under judgment;
Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 But, being brought under judgment, by the Lord, are we being disciplined, lest, with the world, we should be condemned.
Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 So then, my brethren, —when ye come together for the eating, unto one another, be giving welcome: —
Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 If anyone be hungry, at home, let him eat, lest, unto judgment, ye be coming together. And, the remaining things, whensoever I come, I will set in order.
Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
