1 Chronicles 19
1 And it came to pass, after this, that Nahash king of the sons of Ammon died, —and Hanun his son reigned in his stead.
En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom.
2 Then said David—I will show lovingkindness unto Hanun, son of Nahash, —for his father shewed unto me lovingkindness. So David sent messengers to console him concerning his father, —and the servants of David came into the land of the sons of Ammon unto Hanun, to console him.
Då sade David: "Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, eftersom hans fader bevisade mig vänskap." Och David skickade sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att trösta honom,
3 Then said the rulers of the sons of Ammon unto Hanun, Doth David honour thy father in thine eyes, that he hath sent to thee comforters? Is it not, for the sake of exploring and overthrowing, and spying out the land, that his servants have come to thee?
sade Ammons barns furstar till Hanun: "Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet hava hans tjänare kommit till dig."
4 So Hanun took the servants of David, and shaved them, and cut off their upper garments in the middle, as far as their parts of shame, —and let them go.
Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.
5 And people went and told David, concerning the men, so he sent to meet them, because the men were greatly ashamed, —and the king said—Tarry at Jericho, until your beards be grown, and then return.
Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: "Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka."
6 And, when the sons of Ammon saw, that they had made themselves odious with David, Hanun and the sons of Ammon sent a thousand talents of silver, to hire for themselves—out of Mesopotamia, and out of Aram-maacah, and out of Zobah, —chariots, and horsemen.
Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från Aram-Maaka och från Soba.
7 So they hired for themselves thirty-two thousand chariots, and the king of Maacah, and his people, who came and pitched before Medeba, —and the sons of Ammon gathered themselves together out of their cities, and entered into the war.
De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför Medeba. Ammons barn församlade sig ock från sina städer och kommo för att strida.
8 Now, when David heard, he sent Joab and all the army of heroes.
När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
9 And the sons of Ammon came out, and set in array for the battle, at the opening of the city, —whereas, the kings who had come, were by themselves, in the field.
Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit ställde upp sig för sig själva på fältet.
10 So, when Joab saw that the battle confronted him, before and behind, —he chose out of all the choice in Israel, and set in array to meet the Syrians;
Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.
11 and, the rest of the people, delivered he into the hand of Abishai his brother, —and they set in array, to meet the sons of Ammon.
Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.
12 And he said—If, too strong for me, be the Syrians, then shalt thou come to my help, —but, if, the sons of Ammon, be too strong for thee, then will I help thee.
Och han sade: "Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag hjälpa dig.
13 Be strong, and let us put forth our strength, for the sake of our people, and for the sake of the cities of our God, —and let, Yahweh, do, what is good in his own eyes.
Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes.
14 Then did Joab, and all the people who were with him, draw near before the Syrians unto the battle, —and they fled from before him.
Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna, och de flydde för honom.
15 And, when, the sons of Ammon, saw that the Syrians had fled, then fled, they also, from before Abishai his brother, and entered the city, —and Joab came to Jerusalem.
Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för hans broder Absai och begåvo sig in i staden. Då begav sig Joab till Jerusalem.
16 And when the Syrians saw that they had been defeated before Israel, then sent they messengers, and brought out the Syrians who were Beyond the River, —with Shophach captain of the army of Hadarezer, before them.
Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut, anförda av Sofak, Hadaresers härhövitsman.
17 And it was told David, and he gathered together all Israel, and crossed the Jordan, and came unto them, and set in array against them, —and, when David had set in array against the Syrians for battle, they fought with him.
När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.
18 And the Syrians fled from before Israel, and David slew of the Syrians [the men of] seven thousand chariots, and forty thousand footmen, —and, Shophach captain of the army, he put to death.
Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.
19 And, when the servants of Hadarezer saw that they were defeated before Israel, they made peace with David and served him, —neither would the Syrians help the sons of Ammon any more.
Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underdåniga. Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa Ammons barn.
