1 Chronicles 14

1 And Hiram king of Tyre sent messengers unto David, and timber of cedars, with masons and artificers, to build for him a house.

Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus.

2 So David perceived, that Yahweh, had confirmed him, as king over Israel, —that his kingship was exalted, for the sake of his people Israel.

Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.

3 And David took more wives, in Jerusalem, —and David begat more sons and daughters.

Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.

4 Now, these, are the names of them who were born, whom he had in Jerusalem, —Shammua and Shobab, Nathan, and Solomon;

Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,

5 and Ibhar and Elishua, and Elpelet;

Jibhar, Elisua, Elephelet,

6 and Nogah and Nepheg, and Japhia;

Noga, Nepheg, Japhia,

7 and Elishama and Beeliada, and Eliphelet.

Elisama, BelJada, Eliphelet.

8 And, when the Philistines heard that David had been anointed king over all Israel, all the Philistines came up to seek to secure David, —and David, hearing, went out against them.

Och då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.

9 Now, the Philistines, had come and spread themselves out, in the vale of Rephaim.

Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.

10 Then David asked of God, saying, Shall I go up against the Philistines? and wilt thou deliver them into my hand? And Yahweh said to him, Go up, and I will deliver them into thy hand.

Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.

11 So they came up in Baal-perazim, and David smote them there, and David said, God hath broken forth against mine enemies by my hand, like the breaking forth of waters, —For this cause, called they the name of that place, Baal-perazim.

Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.

12 And they left their gods there, —and David gave the word, and they were burned up in fire.

Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.

13 And the Philistines yet again spread themselves out in the vale.

Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.

14 So David, asked again, of God, and God said to him, Thou shalt not go up after them, —get thee round, away from them, so shalt thou come in upon them, over against the mulberry-trees;

Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.

15 and it shall be, when thou hearest a sound of marching in the tops of the mulberry-trees, then, shalt thou go forth into the battle, —for God will have gone forth before thee, to smite the host of the Philistines.

När du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.

16 So David did as God commanded him, —and they smote the host of the Philistines, from Gibeon even unto Gezer.

Och David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.

17 And the name of David went forth, throughout all the lands, —and, Yahweh, put the dread of him upon all the nations.

Och Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar.