Zechariah 11

1 Open thy doors, O Lebanon, that the fire may devour thy cedars.

Låt upp dina dörr, Libanon, att eld må förtära din cedreträ.

2 Howl, O fir tree, for the cedar is fallen, because the goodly ones are spoiled: howl, O ye oaks of Bashan, for the strong forest is come down.

Jämrer eder, I furoträ ty cedreträn äro fallne, och den härliga byggningen är förstörd. Jämrer eder, I eker i Basan; ty den faste skogen är omkullhuggen.

3 A voice of the howling of the shepherds! for their glory is spoiled: a voice of the roaring of young lions! for the pride of Jordan is spoiled.

Man hörer herdarna jämra sig; ty deras härliga byggning är förstörd. Man hörer de unga lejonen ryta; ty Jordans prål är förstördt.

4 Thus said the LORD my God: Feed the flock of slaughter;

Det säger Herren, min Gud: Vakta slagtefåren;

5 whose possessors slay them, and hold themselves not guilty; and they that sell them say, Blessed be the LORD, for I am rich: and their own shepherds pity them not.

Ty deras herrar slagta dem, och hålla det för ingen synd; sälja dem; ock säga: Lofvad vare Herren; jag är nu rik; och deras herdar skona dem intet.

6 For I will no more pity the inhabitants of the land, saith the LORD: but, lo, I will deliver the men every one into his neighbour’s hand, and into the hand of his king: and they shall smite the land, and out of their hand I will not deliver them.

Derföre vill jag ock intet mer skona inbyggarena i landena, säger Herren. Och si, Jag skall öfvergifva menniskorna, hvar och en uti dens andras hand, och uti deras Konungs hand, att de skola förkrossa landet, och jag skall intet hjelpa dem utu deras hand.

7 So I fed the flock of slaughter, verily the poor of the flock. And I took unto me two staves; the one I called Beauty, and the other I called Bands; and I fed the flock.

Och jag vaktade slagtefåren för de elända fårens skull, och tog två stafrar till mig; den ena kallade jag Lust, den andra kallade jag Ve, och vaktade fåren.

8 And I cut off the three shepherds in one month; for my soul was weary of them, and their soul also loathed me.

Och jag förgjorde tre herdar uti enom månad, ty jag förmådde icke lida dem; så ledo de ej heller mig.

9 Then said I, I will not feed you: that that dieth, let it die; and that that is to be cut off, let it be cut off; and let them which are left eat every one the flesh of another.

Och jag sade: Jag vill intet vakta eder. Det som dör, det dö; det som försmäktar, det försmäkte; och de qvarblefne äte det ena dess andras kött.

10 And I took my staff Beauty, and cut it asunder, that I might break my covenant which I had made with all the peoples.

Och jag tog min staf Lust, och bröt honom sönder, på det jag skulle rygga mitt förbund, som jag med all folk gjort hade.

11 And it was broken in that day: and thus the poor of the flock that gave heed unto me knew that it was the word of the LORD.

Och det vardt på den dagen ryggadt; och de elände fåren, som med mig höllo, märkte deraf, att det Herrans ord var.

12 And I said unto them, If ye think good, give me my hire; and if not, forbear. So they weighed for my hire thirty [pieces] of silver.

Och jag sade till dem: Behagar det eder, så bärer hit så mycket som jag gäller; hvar icke, så låter det blifva. Och de vogo upp så mycket som jag galt, tretio silfpenningar.

13 And the LORD said unto me, Cast it unto the potter, the goodly price that I was prised at of them. And I took the thirty [pieces] of silver, and cast them unto the potter, in the house of the LORD.

Och Herren sade till mig: Kasta det bort, att det må enom pottomakare gifvet varda, den kosteliga summan, för hvilka jag när dem skattad är. Och jag tog de tretio silfpenningar, och kastade dem uti Herrans hus, på det de skulle pottomakarenom gifne varda.

14 Then I cut asunder mine other staff, even Bands, that I might break the brotherhood between Judah and Israel.

Och jag bröt sönder den andra min staf Ve; på det jag skulle borttaga broderskapet emellan Juda och Israel.

15 And the LORD said unto me, Take unto thee yet again the instruments of a foolish shepherd.

Och Herren sade till mig: Tag åter till dig ens galens herdas tyg;

16 For, lo, I will raise up a shepherd in the land, which shall not visit those that be cut off, neither shall seek those that be scattered, nor heal that that is broken; neither shall he feed that which is sound, but he shall eat the flesh of the fat, and shall tear their hoofs in pieces.

Ty si, jag skall uppväcka herdar i landena, de der icke skola bese det försmäktada; det slagna icke besöka, och det sönderbrutna icke hela, och det helbregda icke försörja; utan de fetas kött skola de uppäta, och sönderrifva deras klöfvar.

17 Woe to the worthless shepherd that leaveth the flock, the sword shall be upon his arm, and upon his right eye: his arm shall be clean dried up, and his right eye shall be utterly darkened.

O! afgudaherdar, som hjorden öfvergifva; svärdet komme öfver deras arm, och uppå deras högra öga; deras arm borttvine, och deras högra öga varde mörkt.