Song of Solomon 7
1 How beautiful are thy feet in sandals, O prince’s daughter! the joints of thy thighs are like jewels, the work of the hands of a cunning workman.
Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika vid hvarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafver.
2 Thy navel is [like] a round goblet, [wherein] no mingled wine is wanting: thy belly is [like] an heap of wheat set about with lilies.
Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hvetehop, omsatt med roser.
3 Thy two breasts are like two fawns that are twins of a roe.
Din tu bröst äro såsom två unge råtvillingar;
4 Thy neck is like the tower of ivory; thine eyes [as] the pools in Heshbon, by the gate of Bath-rabbim; thy nose is like the tower of Lebanon which looketh toward Damascus.
Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hvilket sig vänder emot Damascon;
5 Thine head upon thee is like Carmel, and the hair of thine head like purple; the king is held captive in the tresses [thereof].
Ditt hufvud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufvud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.
6 How fair and how pleasant art thou, O love, for delights!
Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära, i vällust!
7 This thy stature is like to a palm tree, and thy breasts to clusters [of grapes].
Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor.
8 I said, I will climb up into the palm tree, I will take hold of the branches thereof: let thy breasts be as clusters of the vine, and the smell of thy breath like apples;
Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple;
9 And thy mouth like the best wine, that goeth down smoothly for my beloved, gliding through the lips of those that are asleep.
Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.
10 I am my beloved’s, and his desire is toward me.
Min vän är min, och han håller sig ock till mig.
11 Come, my beloved, let us go forth into the field; let us lodge in the villages.
Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;
12 Let us get up early to the vineyards; let us see whether the vine hath budded, [and] its blossom be open, [and] the pomegranates be in flower: there will I give thee my love.
Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.
13 The mandrakes give forth fragrance, and at our doors are all manner of precious fruits, new and old, which I have laid up for thee, O my beloved.
Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.
